Jag hoppas på samling inom Socialdemokraterna

Insändare Artikeln publicerades

Ännu ett år har passerat, och för egen del har hunnit fira min 88-årsdag. Under de gångna helgerna har jag haft en del funderingar. De började före nyår när jag läste PRO:s medlemsblad och ett reportage om en familj som, i likhet med mig själv, alltid varit socialdemokrater. De hade bestämt sig för att lämna partiet och aldrig återkomma.

Vad var då orsaken till detta så drastiska beslut? De hade engagerat sig i två artonåriga afghanska pojkars asylärende i Sverige, tagit dem till sitt hem och följt Migrationsverkets handläggning, som slutat med ett nej till permanent uppehållstillstånd. Deras skäl ansågs inte tillräckliga. Deras bemötande under resans gång hade varit av sådan art att motiveringen för medlemskap i partiet saknades. Jag har mejlat PRO:s kansli med önskemål om fördjupning med ytterligare synpunkter i ärendet.

Vid samma tidpunkt blev jag uppringd av en annan, något yngre, partimedlem, ganska irriterad över en av honom upplevd händelse som hos honom ökat förståelsen för Sverigedemokraternas framgångar. En orsak till det kunde vara sjukvårdens otillräcklighet. Detta händer samtidigt som nyhetsmedierna ger oss uppgifter om att Sverigedemokraterna är största parti i landet, och att 35 procent av LO:s medlemmar, som bildade Socialdemokraterna, om det vore val i dag skulle rösta på partiet. Därmed föredrar de flesta av dem Jimmie Åkesson som statsminister framför svetsaren och före detta Metallordföranden Stefan Löfven, som styr vårt land efter de demokratiska lagar och förordningar som föreligger. En god uppföljare av såväl Per Albin som övriga statsministrar.

Dessa förändringar i väljarkåren har för Sölvesborgs del inneburit att Sverigedemokraterna erövrat den ledarroll som Socialdemokraterna haft tidigare. Enligt pressuppgifter har kommunalrådet Per Albin Hansson inom glas och ram i hennes närhet. På frågan varför svarar hon att hon är övertygad om att han hade varit sverigedemokrat i dag. Sådant önsketänkande är värdefullt om man är helt historielös. Konservativa partier fanns även på hans tid men saknade grund för hans folkhemsidéer.

Även vårt kommunalråd Heléne Björklund, som jag ofta besökte på tjänsterummet, hade en bild på sitt arbetsbord. Den var tagen vid den senaste sammanslagna kommunstyrelsens första sammanträde. En bild som visade tretton välrakade och beslutsamma herrar. Jag, som var en av de tretton, hade lite svårt för Helénes feministiska frågeställningar. Vi enades dock om att när principen om varannan damernas väl var antagen kom förändringen snabbt.

Eftersom jag med långvariga medlemskap inte kan se att ett utträde skulle medföra någon lösning på de många och stora problem som finns fortsätter jag som vanligt, i förhoppning om att känslan av samhörighet leder till samling och de korrigeringar som tiden kan kräva görs tillsammans inom våra ideologiska ramar.

B.M.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.