Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Insändare: Obegripligt att R:son Svensson inte hittar fler nazister

Forskaren Harry R:son Svenssons bok ”Svensk nazism och historiebruk” gör anspråk på att vara vetenskaplig. Svenssons slutsats är att Karlskrona och Marinen i synnerhet, var befriade från nazister under 1930-talet.
Publicerad 31 maj 2019
Detta är en opinionstext i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
I december 1997 publicerade Sydöstran en rad artiklar om nazismens historia i länet.
I december 1997 publicerade Sydöstran en rad artiklar om nazismens historia i länet.

– Det sägs att det ska ha funnits nazistiska grupperingar i Karlskrona, men de har visat sig vara extremt små. Det handlar om tre till femton individer, säger han till SVT.

Historieforskaren Heléne Lööw, ledarskribenten Hans Bülow, politikern Björn Fries och reportern Kurt Karlsson har ett gemensamt: De har varit kommunismens lydiga historieberättare. På något annat sätt går det inte att tolka bokens budskap.

”Under fyra intensiva dagar satt vi i polishuset med 10 000-tals dokument i bruna arkivlådor. Det var som att kliva in en spionthriller.”
Annons

Jag kan tipsa Svensson om ytterligare ett namn, nämligen landsfogden Stig Kaijser som ledde underrättelsearbetet i Karlskrona och Blekinge under andra världskriget.

Stig Kaijsers hemligstämplade arkiv hittades av en tillfällighet i ett kassaskåp på länsstyrelsen 1997. Underrättelserapporter från Sveriges säkerhetstjänster blandat med Kaijsers lokala dokumentation transporterades till polishuset i Karlskrona.

Alla rikstäckande medier rapporterade om det sensationella och unika material som 1997 plötsligt och oväntat låg öppet för historiker och journalister.

Jag och dåvarande kollegan Petter Ovander fick tillträde till arkivet efter en omfattade sekretessprövning, vilket innebar att vi inte fick publicera allt vi läste. Under fyra intensiva dagar satt vi i polishuset med 10 000-tals dokument i bruna arkivlådor. Det var som att kliva in en spionthriller.

Tiden var knapp och mycket av materialet ligger fortfarande oläst och borde vara mumma för forskare med ambitioner att kartlägga kommunistisk och nazistisk verksamhet i Blekinge när kriget rasade i Europa.

Med stor frenesi ledde Kaijser underrättelsearbetet.

I hemlighet öppnades nazisternas och kommunisternas post.

En omfattade telefonavlyssning pågick. Även telefonkiosker avlyssnades. Detaljerade utskrifter av samtal mellan nazister och mellan kommunister damp ner på Kaijsers kontor på Ronnebygatan där han hade sitt kontor.

Säkerhetspoliser i Blekinge spanade på enskilda personer, i samlingslokaler och på hotell. Kronohäktena i Karlskrona, Karlshamn och Sölvesborg förbereddes för att omedelbart internera dem som betraktades som säkerhetsrisker om kriget hade nått Sverige.

Därifrån hade de sedan transporterats i hemliga interneringsläger.

Annons

I mitten på maj 1940 markeras de nazister i Blekinge som ansågs som mest farliga med rödpenna, 45 personer. Någon vecka senare utökas listan till 52. Elva av dem var tyskar eller statslösa. Alla övriga beskrivs som ”tyskvänliga svenska nazister.”

19 av dem som stod på interneringslistan bodde vid den här tidpunkten i Karlskrona. Sommaren 1940 kommer Kaijser även över en lista med namn på 17 medlemmar i Lindholms parti, avdelning 39, södra delen av SSS i Karlskrona. Han utgår ifrån att han redan har namnen på sin egen lista, men bara två av dem fanns där: Ingenjör Craaford och tandtekniker Sohlman.

Kaijser kunde alltså lägga till ytterligare 15 personer på sin nazistiska Karlskronalista.

Jag vågar påstå att Kaijser inte registrerade spöken, han var en ämbetsman av den gamla stammen som var besjälad av pliktkänsla gentemot Sveriges samlingsregering och säkerhetstjänsten. Han var inte politiskt aktiv, bara engagerad i Rotary.

”Det är kring mitten av 30-talet som Harry R:son Svensson omfattande forskning kretsar. Att han bara lyckats hittat några få nazister i förkrigsårens Karlskrona är för mig obegripligt.”

I slutet av maj 1940 upprättar han även en lista på kommunister som ska interneras, totalt 65 personer. Det om något bör vara bevis nog för att Stig Kaijser inte var smittad av kommunism.

Stig Kaijsers omfattande underrättelsearbete sker när kriget brutit ut och rapporter om nazisternas brutalitet blivit känd. På 30-talet hyllade svenska nationalsocialister/nazister Adolf Hitler öppet. De lockades av löftet att krossa kommunismen och att ge Europas folk jobb och välstånd. De lockades också av något helt annat: Hatet mot judar.

Det är kring mitten av 30-talet som Harry R:son Svensson omfattande forskning kretsar. Att han bara lyckats hittat några få nazister i förkrigsårens Karlskrona är för mig obegripligt. Men värre är att nazisterna fanns kvar när kriget bröt ut och när det successivt kom rapporter om förintelseläger.

I ett försök att låta mer rumsrena bytte nazisterna namn på sina partier. Som nazisten Sven Olof Lindholm, svensk ledare för SSS, Svensk Socialistisk Samling.

Nazister i Sverige stod beredda att stå på tyskarnas sida om vi, likt Danmark och Norge, hade ockuperats. Att en liten stad i sydöstra hörnet av Sverige skulle vara förskonade ifrån ondskan är naivt att tro.

Fanns det även officerare i Marinen som var nazister under 30-talet? Och ännu värre, även under krigsåren? I underrättelsematerialet finns tecken på det. Jag är ingen forskare, men jag kan läsa. Döm själva:

Annons

I ett brev daterat 1 juli 1942 skriver nazistledaren Leif Stenman, Karlshamn, till sin partikamrat Henrik Kullberg, Karlskrona. Kullberg var vid den här tidpunkten i tjänst vid SSS ungdomsavdelnings ledningsstab i Stockholm. Brevet avslutas med ” … beklagligt nog att inte alla kontakter med nazister i Karlskrona kan utnyttjas då alla nya medlemmar tillhör Marinen.”

En mamma till en officer är så orolig att hon larmar landsfogden sedan hon hört sonen hylla Adolf Hitler och Tyskland. Att det fanns nazister inom försvaret är naturligtvis extra alarmerande för Kaijser och hans mannar. Ledande nazister försökte skydda officerarnas bruna sympatier genom att inte skriva avsändare på brev och tidningar. Vissa får sin nazistpropaganda via andra adresser.

I ett brev i början av 1942 efterlyser Kullberg de nazistflaggor som Sohlman skickat honom. Han börjar inse att säkerhetstjänsten sätter krokben för honom.

”Jag fruktar att de kommit bort ty man kan i dessa tider aldrig känna sig säker ”…vidare har ej heller paket med tidningar och register nått mig…”

Brevet avslutas: Heil Lindholm.

Så sent som i slutet av 1943 ringer Leif Stenman till partihögkvarteret i Stockholm och ber dem visa hänsyn till nazister som är militärer. Han berättar:

”Vi har 125 prenumeranter i mitt område, men jag beräknar, att vi ska komma upp till 400 i år. Så en sak till. Det är ju många som får sina tidningar till sina militäradresser, men de vill ha dem slutna för annars blir det så mycket bråk för dem och jag lovade att de skulle få det.”

Stenman pratar om ”mitt område.” Sannolikt menar han hela länet.

Karlskronas nazister hade en lista på personer som de sammanställde i början av 1940-talet. Där fanns ett 30-tal namn.

Internt kallades listan för ”judelistan.” Stig Kaijsers namn och adress på Alamedan 6 i Karlskrona var ett av namnen.

Annons

Säkerhetstjänsten ordnade ett hemligt boende i Holmsjö dit hela familjen Kaijser fick fly när hoten blev påtagliga. Så blev det 1941.

”Jag var så liten att jag inte förstod varför, men det var under en lång tid, kanske ett år. Om det var nazister eller kommunister som var det största hotet mot min familj vet jag inte, berättar Stig Kaijsers son Lorentz som nu är 84 år.

Pappa Stig berättade aldrig för sina barn vad han jobbade med, det höll han hemligt hela livet. Han dog 1968.

”Änkefrun läser nazisttidningen Ungt Folks julbilaga. Hon gläds över att Skånes och Blekinges nazister har flest julhälsningar.”

Kriminalkommissarien i Karlshamn, Erik Dahlbom, var en av Kaijsers viktigaste rapportörer. När tyskarna marscherade in i Danmark och Norge 8–9 april 1940 fanns han vid Villa Utsikten. Han får syn på en militär som finns på nazistlistan.

Han ber diskret en annan militär hålla ett öga på honom.

På natten evakueras hela familjen Dahlbom till släktingar i Belganet.

Så stort ansågs hotet vara mot Blekinges nazist– och kommunistjägare. Dahlbom spanar också på en kvinna som han kallar ”änkefrun” som välkomnade nazister till sitt stora hus i Karlshamn.

Tre dagar före tyskarnas kapitulation i Stalingrad läser änkefrun ett brev från sin son som studerar i Lund. Givetvis läser Dahlbom brevet innan det når mamman. Sonen skriver att tyskarna offrar sina liv för världen.

Änkefrun läser nazisttidningen Ungt Folks julbilaga. Hon gläds över att Skånes och Blekinges nazister har flest julhälsningar. En major lyckas bli änkefruns gäst. Vad hon inte vet är att majoren tillhör säkerhetstjänsten. Majoren rapporterar om morsesignaler från ett rum i huset där en tysk gästarbetare bor. Han larmar Dahlbom.

Händelsen slutar inte med något gripande men berättar ändå om intensiteten i nazistjakten.

Annons

Undersökande journalistik och forskning är syskon som ofta grälar. Jag inser att även jag nu hamnar på Harry R:son Svensson lista över ”historieförfalskare.” Svårare är att placera landsfogde Stig Kaijser på listan.

Bosse Gustafsson

PS. Artikelserien ”Säkerhetstjänstens hemliga register” publicerades i Sydöstran 16–31 december 1997 och belönades med Grävande Journalisters hederspris.

Annons
Annons
Annons
Annons