När VMAB (Västblekinge Miljö AB) år 2008 fick sina miljötillstånd av Miljödomstolen i Växjö för fortsatt verksamhet vid soptippen i Mörrum uppmanades bolaget att lösa problemet med lakvattnet som kommer från anläggningen.
Lakvattnet består dels av det vatten som sipprar ut från den tidigare deponin, som dåvarande Mörrums kommun öppnade på 1950-talet. På den tiden hamnade allt på tippen. Sopsortering var inget som man ägnade sig åt.
När VMAB senare etablerade sig på området användes den gamla tippen för dumpning av diverse flytande avfall. Lakvattnet innehåller även förorenat dagvatten som uppsamlas från alla hårdgjorda ytor på anläggningen.
Lakvattnet har hela tiden letts till Mörrums reningsverk. Reningsverket byggdes på 1960-talet och det kan inte avskilja föroreningar som kadmium, bly och andra tungmetaller. I praktiken har det förorenade vattnet alltid släppts rakt ut i Mörrumsån utan någon rening.
VMAB har sedan 2008 inte funnit en lösning på problemet utan har hela tiden sökt och fått dispens för att släppa ut vattnet i ån. Nu har dock tiden för senaste dispensen utgått. Man ansöker hos Miljödomstolen om att få tillstånd att fortsätta att släppa ut 50 000 kubikmeter orenat lakvatten per år i ån.
Detta för att de tre andra alternativen man tänkt sig har strandat. Dessa alternativ är:
1 VMAB vill släppa lakvattnet tillsammans med det kommunala avloppsvattnet från Mörrum i den nya avloppsledningen som ska gå till reningsverket på Sternö. (Mörrums reningsverk ska läggas ner.)
Detta motsätter sig Karlshamns kommun eftersom den biologiska reningen på Sternöverket i så fall skulle slås ut och omöjliggöra miljöcertifiering av avloppsslammet. (Observera att Karlshamns kommun är delägare i VMAB tillsammans med Olofströms och Sölvesborgs kommuner.)
2 Man vill utnyttja befintligt markavvattningssystem, diken som mynnar i Marsundet (öster om Stensnäs), det vill säga rakt ut i Östersjön. Detta motsätter sig markägarna.
3 En annan idé är att leda vattnet i en ny ledning till Mörrums Bruk och sedan ansluta till ”brukets” befintliga avloppstub, som har sin mynning tre km ut i havet. Detta anser VMAB bli för dyrt. Dessutom framgår det inte i ansökningshandlingarna om ”bruket” är intresserat.
I utredningar har länsstyrelsen gjort diverse undersökningar för att försöka kartlägga spillvattnets inverkan på djurlivet i och runt ån. Detta har resulterat i att både länsstyrelsen och Miljöförbundet Väst (samma huvudmän och ägare som till VMAB) avstyrker att VMAB ska få släppa ut vattnet i ån.
Det finns inga undersökningar om hur lakvattnet påverkar människorna runt Mörrumsåns södra del eller näringslivet. En del lantbrukare nedströms använder vattnet från ån till att bevattna sina åkrar.
Laxfisket i Mörrumsån är världsberömt och har årligen ca 250 000 besökare. Fisket beräknas dra in cirka 50 miljoner kronor per år till bygden. Av den anledningen framstår det som anmärkningsvärt att Sveaskog inte blivit informerade om vad som är på gång.
Ingen av de lösningar som VMAB föreslagit är miljömässigt hållbar. Kortsiktigt kan de kanske ”rädda Mörrumsån” men det finns ett vidare perspektiv. Utsläpp av den här typen är en viktig förklaring till att man bör vara väldigt återhållsam med att äta fet fisk från Östersjön.
Den enda lösning som finns på problemet med lakvattnet är en reningsanläggning som tar hand om det miljöfarliga vattnet från VMAB:s verksamhet, på plats.
Att man inte sett/föreslagit den lösningen torde bero på att den blir dyrare. Det måste bli en fråga för de tre ägarkommunerna att lösa.
