Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Så förlorade den svenska skolan sin position

Fram till 1990-talet hade Sverige en internationellt erkänd skola, som byggde på jämlikhets- och demokratiideal och hade hög kunskapsstandard. Sen kom reformerna som åsidosatte många barns rättigheter. Kommunaliseringen skapade skiftande villkor i kommunerna.
Publicerad 12 december 2019
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Bostadssegregationen hade delat in människor i områden med olika standard, först i storstäderna och sedan på allt mindre orter. Friskolereformen och det fria skolvalet gav ytterligare upphov till att barn från olika samhällsklasser inte längre möttes i klassrummen. Reformerna har skapat allt större skillnader mellan olika skolor. Av detta följde olikartade utgångspunkter för barns skolgång. Samtidigt ökade samhällets komplexitet, och allt fler barn hade behov av extra hjälp, men kommunernas resurser räckte inte till. Invandrarbarnen fördelades inte till alla skolor. Ordningsproblemen växte. Skolresultaten sjönk.

I det läget skapades en arena för konflikter där ordning och reda, krav och sanktioner skulle utgöra medicin mot en påstådd "flumskola". På denna arena tog L ledningen för den kaserngårdspedagogik som gemene man inte genomskådade. Forskningsresultaten talar inte offentligt, och lärarna hade fullt upp med att fullgöra sitt uppdrag och möta sina elever efter bästa förmåga. Tonläget från L har dämpats i takt med att förväntade resultat uteblivit. Tyvärr tycks även de goda liberala idéerna vara nära utgången när partiets nya arenaområde flyttar högerut. Om vi sett tendenser till bättre skolresultat, så har de sin grund i växande betygsinflation. Skolpengen följer eleven, och bra resultat lockar ett urval av föräldrar och elever att välja "rätt" skola. Systemet bidrar till sjunkande likvärdighet och till sämre villkor framför allt för de elever som har sämre förutsättningar.

Annons

I spåren av en vilsegången skolpolitik med åtföljande lärarflykt och lärarbrist, har reformer växt fram kring lönesättning, karriärtjänster och lärarlegitimation. När det gäller lärarlönerna hade man inte råd att höja dem tillräckligt för alla, varför det istället uppstod ett system med alltför stora och svagt motiverade löneskillnader mellan olika lärare. Systemet har bidragit till en flyttkarusell för att höja sin lön, vilket drabbar kontinuiteten i elevernas lärande, och undervärderar lärares lojalitet och erfarenheter. Organisationen av lönesättningen har menligt påverkat lärarnas samarbete. Lärarlegitimation och karriärtjänster är pappersprodukter till föga gagn för elevernas utveckling.

Det liberala skolprojektet iscensatte en marknad där konkurrensen skulle säkerställa kvalitén. Men locktonerna till välartade och mindre kostsamma elever blev viktigare än att se till den enskilde elevens utveckling. Samtidigt har läraryrket blivit ofriare, och lärarna har ålagts en rad administrativa uppgifter utan pedagogiskt värde, som tar tid från arbetet med eleverna. Att skolan inte har tillräckliga resurser, och att lärarna inte har tillräckligt med tid, samt att skolan organiseras på ett sådant sätt att resurssvaga elever drabbas mest, skadar inte bara den enskilde eleven utan hela samhället. Bristande pedagogiska och ekonomiska resurser bygger brottsbenägenhet. En skola som svikit de utsatta barnen kan aldrig nå framgång genom att sedan skuldbelägga dem och möta dem utifrån ett auktoritärt perspektiv. Att få lära sig läsa, skriva och räkna från start ska få kosta vad det kostar och ta den tid det tar. Inga resurser borde få sparas på tidiga insatser för varje barns utveckling. Det är vägen till ordning och reda och till bättre kunskapsresultat.

Inge Johansson

Kallinge

Annons
Annons
Annons
Annons