Sölvesborg i dag – Sverige i morgon
Erixon får presentera sina tankar och idéer utan kommentarer eller följdfrågor, och det blir ett märkligt och omskakande program.
Att Sveriges nu kanske mäktigaste kvinna haft en stökig uppväxt och en strulig tonårstid, blivit dömd för misshandel och hoppade av gymnasiet är inte något anmärkningsvärt, naturligtvis ska också människor dömda för våldsbrott få nya chanser i livet. Att Louise Erixons favoritband heter Ultima Thule är inte heller sensationellt, även om gruppen har verkat nära vitmaktmiljön, och i sina sånger hyllar Karl XII och mannamod och fosterlandskärlek. Nej, det mest uppseendeväckande är ändå att Louise Erixon säger att hon och hennes parti vill ”rädda Sverige från socialismens och liberalismens klor”.
Vad betyder det? Att vi ska slippa reklamteve och privata aktörer inom vård, skola och omsorg kanske. För det är väl tydliga exempel på liberal politik. Men Samstyrets 220-punkters program i Sölvesborg tyder snarast på motsatsen.
Och på vilket sätt är landet fast i ”socialismens klor”? Är Sverige alltför jämlikt, alltför rättvist, borde skillnaderna vara större?
Det är svårt att förstå vilket samhälle SD vill ha. De lockar gärna fram bilder av att tryggt folkhem som gått förlorat – men ”folkhemmet” var ju en socialdemokratisk idé om ett starkt, rättvist och fostrande samhälle.
Nej, Sverigedemokraterna verkar mer vara en reklambyrå än ett parti buret av ideologi eller lust att bygga ett samhälle.
Louise Erixon och Jimmie Åkesson är två av de mäktigaste och mest inflytelserika personerna i Sverige just nu. Ingen av dem har haft något annat yrke än att vara politiker. Ändå påstår de sig företräda ”vanligt hederligt folk”.
Nå, det sägs att populismens tid snart är förbi. I historieskrivningen kommer vågen av högernationalism och konservatism att betraktas som en sorglig parentes.
Per Nilsson
