unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Julia Tymosjenkos våta dröm

Svar till Mats Marcusson, Sydöstran 29 januari. Krim var en del av Ryssland i sekler tills det på 50-talet ”skänktes bort” till Ukraina av den intrigerande Nikita Chrustjev. När Ukraina blev självständigt 1991 röstade 94,3 % av väljarna på Krim för autonomi.
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Men deras önskan dribblades bort i stormaktsspelet och med ett svagt Ryssland i kris. Den väststödda statskuppen i Kiev 22 februari 2014 utlöste en våg av terror och pogromer, kidnappningar och mord mot politiska och etniska motståndare.

Kuppmakarnas första provokativa åtgärd var att förbjuda ryskan som myndighetsspråk i de östra regionerna. Julia Tymosjenko uttryckte de nya makthavarnas mål i ett inspelat samtal med politikern Nestor Shufryck 18 mars:”Fan, måste vi ta till vapen och gå och mula dessa jävla kapsater (skällsord för ryssar) tillsammans med deras ledare … Jag hoppas kunna använda alla mina kontakter för att resa världen så gott jag kan, för att det fan inte ska återstå så mycket som brända fält av detta Ryssland! … Fan, dom ska man skjuta med kärnvapen!”

Det var i denna hotfulla atmosfär som Krims ”Högsta råd” genomförde en folkomröstning där 96,77 % av väljarna röstade för utträde ur Ukraina och återförening med Ryssland. Marcusson gör demagogiskt sak av att det fanns ryska soldater på Krim. Men de fanns där i enlighet med 1997 års flottavtal och inget har framkommit om att de skulle ha överskridit sina befogenheter enligt detta avtal.

Det blev ingen Nato-bas i Sevastopol vilket varit ett av de strategiska målen med den västinitierade statskuppen i Ukraina som led i en aggressiv inringning av Ryssland. Det förklarar USA:s, Natos och EU:s ledares frustration. Regimen i Kiev har nyligen beslutat att Donbass kan tas med våld, vilket i princip är ett övergivande av Minskavtalen. Samtidigt skickar USA än kraftfullare vapen till Kiev. Vi borde alla inse att realiserandet av Julia Tymosjenkos våta dröm samtidigt skulle betyda en världskatastrof.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på sydostran.se, appen MinSydöstran och e-tidning mån-sön. Endast 1 krona första månaden! (ord pris 179 kr)

Ulf Bjerén Karlskrona