Var finns viljan att stödja varandra?
De flesta av er kommer säkert att ha läst i tidningen att Krisledningsnämnden har fattat beslut att avvecklar matstödsgruppen från oktober.
Anledningen till detta är att det inte finns tillräckligt människor som är redo att hjälpa (plocka mat) och inte tillräckligt med pengar (betala leverans) men det är det enda sättet att uppnå det.
Nu finns 30-40 äldre (hushåll per vecka) i Olofström kommun som måste gå tillbaka till butikerna själva och är mycket rädd på grund av att smittspridningen ökar.
Var är viljan att stödja varandra i ett samhälle?
Var är de människor som är villiga att göra något bra (utan lön)?
Det har rapporterats i tidningarna och på sociala medier och många har varit positiva till det, men det var allt.
Det kom förfrågningar hos föreningar och så vidare, med begäran om hjälp...... inga positiva svar.
Endast kyrkpersonalen hjälpte till utan att bli ombedd!
Politiker från alla partier är är de som skriker högst (speciellt när något gick fel) men hela tiden sedan vi började med matstödet (april-september) såg jag bara två av dem (S) från hela Olofström kommun som hjälpte till...
Vart har alla andra gått, tillhör de alla riskgruppen?
Visst, många kommer nu att säga att de arbetar och därför har lite eller ingen tid, och att det i slutänden är kommunens uppgift att ta hand om det, men jag tror att om alla skulle träffas och alla ger lite (av tid eller ekonomiskt) då kan vi fortsätta att göra det.
Vi är alla de gamla någon gång och behöver samhället. Låt oss börja idag!
Sigrid Germeroth
