Det är en märklig tid vi lever i, skrev Gösta Linderholm och jag håller med. Vi får via media reda på, att hamnarna i Nogersund, Hällevik samt Hörvik skall säljas. När berörda företrädare konfronterar kommunen och dess styre, så är det ingen som vet.
Vi har inte råd att behålla det finaste vi har, vi säljer själen i fiskesamhällena. Jag tänker på alla de människor, som via slitet bekostat och byggt upp hamnarna.
Jag tänker på min farfar och min far, som varit med och byggt hamnen här i Nogersund. Nu skall den säljas för några kronor, till någon riskkapitalist, som via några låsta bommar kan styra penningflödet och utestänga de som egentligen äger hamnen, vi Nogersundsbor.
Jag har erfarenhet från Stockholms skärgård, från St Annas skärgård, jag har sett taggtråden som går ut i vattnet och jag har sett bommarna med förbud. Jag har sett avskärmningen av våra egna leder, längs vattnet här i Nogersund.
Man har en benägenhet att sälja allt som kostar pengar, utomhusbadet vid strandvallen är till salu? Det är kanske enklare att sätta bommen vid infarten till Nogersund och flytta folket till Ljungaviken, då slipper ni alla avlopp som krackelerar, dagvattenbrunnar som rinner över m.m.
Det kanske inte är lika lätt att sälja avloppsnätet till någon riskkapitalist? Fartblindhet leder ofta till diket, ta cykeln och håll er till era fina cykelvägar som går till Norje.
Det är kanske dags att återgå till tidigare uppdelning av kommunen. Vi som bor på rätt sida Mjällby, kunde ha Jeppe som ledare, med känsla för fiskesamhällena. Andra sidan kunde styras av Björklund.
