GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Elinore Axelsson: ”Jag blev hyllad för att jag vågade berätta”

En natt i december låg jag vaken och lyssnade på regnet som smattrade mot rutan. Det kunde ha varit en mysig stund om det inte var för att jag än en gång låg vaken på grund av smärta från den förlossningsskada jag drabbades av för tre år sedan.
Elinore Axelsson är lokalkorre på tidningen.
Elinore Axelsson är lokalkorre på tidningen.
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag har lärt mig att leva med min skada och någonstans i det tysta accepterat hur det kommit att begränsa mitt liv. Många tårar har jag fällt över att jag som det nu ter sig aldrig kommer att kunna leka med mina småttingar fullt ut, då jag inte kan springa eller hoppa. Jag har helt enkelt tvingats böja mig för det öde som har drabbat mig.

Fast just denna natt i december vaknade dock en kämpaglöd i mig. Det här kan ju omöjligt vara rätt! Ska jag inte kunna leva mitt liv fullt ut för att jag gett liv? Va?

Jag bestämde mig för att inte längre vara tyst om min skada och hur den påverkar mig, utan skriva ned vad som faktiskt skett, sett ur mitt perspektiv. Att samtidigt belysa ett problem som berör så många, men som det sällan pratas öppet om.

Jag skrev en krönika i BLT och Sydöstran. Den skrev jag framför allt för min egen skull, som en sorts terapi, men även för att få folk att öppna ögonen. Jag kunde inte då ana vilken spridning texten skulle få. Min krönika lästes av individer från hela Sverige, den blev faktiskt en av tidningarnas mest klickade artiklar den veckan! Kvinnor hörde av sig till mig med hurrarop; någon kallade mig till och med för hjälte! Jag blev hyllad för att jag vågade berätta.

I samma veva som min krönika publicerades uppmärksammades projektet #alltserfintut i media. Det är ett projekt av journalisten Jonna Burén där hon samlat 100 förlossningsskadade kvinnors berättelser, just för att belysa ämnet och bidra till en förändring.

Tiden var mogen för att uppmärksamma förlossningsskador och jag är glad att jag tog chansen att göra min röst hörd, i stället för att fortsätta tiga. Givetvis var jag rädd; för vad skulle folk tänka om mig när detta kom fram? Känd har vi väl alla drömt om att bli, men hur kul är det att bli känd som ”hon-med-det-trasiga-underredet”?… Jag bestämde mig dock för att strunta i alla tvivel och köra på nu när bollen var i rullning. Det resulterade i en livesänd intervju i Sveriges Radio, ett längre reportage i SVT samt ett stort reportage i Sydöstran.

Men har det då blivit någon förändring för oss förlossningsskadade efter min insats? Nej, inte på det hela stora. Fast, det är klart, förändringar tar tid; Rom byggdes inte på en dag.

Jag ser dock ljust på framtiden, för plötsligt är förlossningsskador något som det pratas om lite överallt i samhället och i media - och det är ett stort steg framåt! Nu kan ingen längre blunda för det och att öppna ögonen är ett första viktigt steg för att skapa förändring.

En sak förtjänar trots allt att påpekas, nämligen att den lille gosse som kom till världen i samband med detta elände är en Gudagåva årets alla dagar; en liten kille som ger tusen gånger mer glädje än vad skadan ger plågor. Det gör inte på något sätt skadan OK, men får ändå inte förglömmas.

Läs mer