För några veckor sedan skrev Elinore Axelsson en krönika som publicerades i Sydöstran och BLT. I den berättade hon om sin utdragna och svåra förlossning och om skadorna hon fick och fortfarande har.

– Det hade gått ett tag när jag hade ont hela tiden och jag låg vaken en natt och läste inlägg i en Facebookgrupp för förlossningsskadade som jag är med i. Jag blev irriterad och tänkte att nåt är tokigt, så här får det inte vara. Då skrev jag krönikan, säger hon.

I dag är hon föräldraledig med lille Albert, sex månader, men det var när storebror Adam skulle födas för tre år sedan som allting började.

– Innan hade jag ingen aning om att det kunde bli så här. De sa att man kunde få någon liten bristning men att det läkte snabbt.

Men tyvärr blev det en väldigt svår förlossning för Elinore.

– Det blev dramatiskt redan från start. Jag fick en kraftig blödning och hade dessutom inte känt några rörelser på ett tag så vi fick åka med ambulans in till sjukhuset.

Sedan fick Elinore kämpa i många timmar.

– Jag bad om att få ett kejsarsnitt. Jag sa att jag kunde göra det på mig själv, bara jag kom därifrån. Lustgasen blev min bästa vän, men den gjorde också att jag sa en del hemska saker till personalen.

När Adam, som då vägde över fyra kilo, bestämde sig för att komma ut gick det på bara två krystvärkar. Men då var Elinore så utmattad att hon svimmade.

– Sedan blev de tvungna att kalla på läkare som sa att jag behövde opereras direkt. Jag hann bara ha Adam hos mig en kort stund innan jag kördes iväg. Jag kunde inte träffa honom igen förrän en halv dag senare, när jag vaknat ur narkosen. Då kändes det som att jag hade missat allt, när de hade vägt honom och tvättat honom och sånt. Och jag kommer ihåg att jag blev sur på min sambo som jag tyckte hade tagit på honom fel kläder. Det var en viktig detalj för mig.

Elinore hade drabbats av en sfinkterruptur av grad 3 eller 4, alltså en bristning av ändtarmens ringmuskel. Den lagades vid en lyckad operation.

Elinore skulle på grund av sin skada få stanna lite längre på BB men då det föddes många bebisar vid tidpunkten fick hon frågan om hon kunde tänka sig att åka hem efter tre dagar.

– Jag ville ju inte ta platsen från någon annan som behövde den så vi åkte hem. Men jag kunde knappt stå eller gå. Ändå blev jag inte sjukskriven utan fick ta ut föräldradagar trots att jag bara kunde ligga i soffan.

Det tog lång tid för Elinore att bli bättre och riktigt bra blev hon aldrig. Det var något som inte stämde.

– Jag var öm, hade ont och en tyngdkänsla. Jag kunde inte gå promenader för då gjorde det jätteont. Först trodde jag att det berodde på operationen men sedan kände jag att jag måste få hjälp.

Rådet hon fick var att knipträna. Men när hon hade gjort det i sex månader och dessutom gått hos en sjukgymnast hade det fortfarande inte blivit bättre.

Till slut fick hon träffa en specialist inom gynekologi som upptäckte att Elinore har ytterligare en förlossningsskada. Det är en levatormuskel som har gått sönder och som i Elinores fall tyvärr inte går att fixa. Levatormuskelaturen hjälper till att hålla upp buken och vid en förlossning kan dess fästen gå av. Elinore fick höra att om den lossnar där bak kan man fästa den igen, men inte om den lossnar där fram som i hennes fall.

Hur kändes det när du fick höra det?

– Jag blev jättebesviken. Jag har alltid varit aktiv och jag jobbar som idrottslärare. Nu sa de att jag inte fick springa, jogga eller hoppa. Jag skulle helst bara ta det lugnt. Då blev jag rätt knäckt.

– En period gjorde jag allt ändå men det funkade inte för jag fick för ont. Och så blev jag rädd att göra skadan ännu värre. Nu har jag väl accepterat att det är så här. Jag försöker att hitta andra vägar.

Kunde din skada ha undvikits tror du?

– Jag vet inte om levatorskadan hade kunnat förhindras, men den hade kunnat upptäckas tidigare.

Hur löser du det på jobbet?

– Jag får planera noga. Sedan blir det nog ändå att jag gör saker fast jag egentligen inte ska och så får jag ont på kvällen. Om jag gör mycket på jobbet en dag kan jag inte göra lika mycket med barnen hemma sedan.

Hur ont har du?

– I bland skulle jag nog behöva ta en värktablett men jag har bestämt mig för att hålla mig ifrån det. Och på något sätt vänjer man sig vid smärtan. Det är som ett ont obehag hela tiden som blir värre när jag rör mig men kan släppa lite när jag vilar.

Elinore ville gärna ha ett till barn efter Adam men var rädd för hur det skulle bli med förlossningen och hennes skada.

– Men det blev inte värre när jag var gravid och så blev jag lovad att jag skulle få ett planerat kejsarsnitt.

Fem dagar innan det beräknade födelsedatumet gjordes kejsarsnittet och lille Albert plockades ut. Till skillnad från Elinores första förlossning blev det här en rakt igenom positiv upplevelse.

– Jag blev väldigt omhändertagen ända från start och allt kändes lugnt och tryggt.

Sydöstran har tidigare rapporterat om att barnmorskorna på Blekingesjukhuset fått utbildning i hur de kan förhindra att förlossningsskador uppstår och att det numera finns en särskild bäckenbottenmottagning som kan hjälpa drabbade kvinnor.

– Det är en bra början men det behövs ännu mer kompetens. Jag tycker att de borde vara mer generösa med att remittera vidare till specialister på andra håll i Sverige som verkligen kan det här.

Hon önskar också att de kvinnor som drabbats av en förlossningsskada följs upp bättre av vården.

– Det är svårt att veta vad som är normalt och inte när man kommer hem med sitt första barn. Efter förlossningen blir man bara ivägsläppt. Det var till exempel ingen som kollade att min skada hade läkt ordentligt efter operationen. Man får verkligen jaga hjälp men får bara höra att allt blir bra bara man kniper och tränar.

Förlossningsskador är oftast inget man pratar om nyblivna mammor emellan, inte ens i föräldragrupperna. Elinore hoppas att det kan bli ändring på det också.

– Allt ska bara vara så bra och rosenskimrande hela tiden. Men sköterskorna på bvc kunde kanske lyfta problemet.

Har du något råd att ge till andra som är i samma situation som du var?

– Man måste stå på sig och söka hjälp. Be någon göra en riktig kontroll. Att knipträna hjälper inte när ens muskler är av.