Filmrecension: Relevant pillerthriller

Entré för syskontrion Conley. De är leverantörer av smärtstillaren oxycontin i en liten stad i Ohio. Storebror Kip (Josh Hartnett) må vara ledaren, men han vill komma bort från det kriminella livet. Tyvärr har han svårt att kontrollera den kallblodiga systern Josie (Margarita Levieva). Till och med när en av hennes kunder tar en överdos ser hon till att plocka upp de utspillda pillren. Lillebror Boots (Owen Teague) är lojal men inte den vassaste kniven i lådan. En deal skiter sig och slutar i ett blodbad. Ytterligare en boll sätts i rullning. Snart verkar alla vara ute efter familjen Conley. Polis, andra kriminella och våldsamma lokalinvånare. Härvan tätnar, allt går snabbare mot en djupare avgrund.

Den dåliga titeln "Inherit the viper" (typ "huggormens arv") syftar till syskonskarans stråk av inneboende ondska och liknas vid ormgift. "Samma gift finns i dig", säger en gammal familjevän till Kip, som vet att han har rätt.

Hopplösheten som är USA:s opioidepidemi ligger som ett tungt åskmoln över "Inherit the viper". De dassiga miljöerna och den tragiska stämningen funkar för att motivera några annars orimliga grymheter. Tyvärr ser filmen stundtals billig ut. Samma bar, apotek och bakgård återkommer om och om igen. Den dunkla musiken som sätter tonen starkt i början blir också nästan överspelad när berättelsen går in i sin andra andning. Det som räddar "Inherit the viper" är skådespelarprestationer från en otippat rutinerad rollbesättning som kan vaska fram guld ur ett undermåligt manus. Det är speciellt att se den åldrade hjärtekrossaren Josh Hartnett i en så förfulad roll. Ändå är det uppenbart varför han en gång i tiden var den skådis som hade mest dragningskraft i Hollywood.