Ayman Fares: 32 unga förvägrades sommarjobb i Sölvesborg
För dessa unga var inte alternativet andra sommarjobb inom andra branscher, det var antingen ett arbete med hjälp av kommunen, eller en sommar i arbetslöshet. Reformen som garanterade samtliga sökande sommarjobb var funktionell och medmänsklig.
För den unge som fick ett arbete innebar det mycket, en lön, stärkt makt, berikad CV och en fot in på arbetsmarknaden. Avgörande, i allra högsta grad.
Sen kom detta att förändras, när det nya styret i Sölvesborg precis kommit till makten såg de till att rycka bort detta. Istället för att garantera samtliga sökande ett arbete satte man en maxgräns, därav skapade man konkurrens, unga mot unga.
Konkurrens är förvisso viktigt för att urvalet ska vara som bäst, men dessa människor är inte ens vuxna och det minsta kommunen kan göra är att garantera samtliga sökande ett arbete på några få veckor.
Kommunalrådet Louise Erixon, SD, var retoriskt smart som satte maxantalet av sommarjobb på exakt samma siffra som alla som fick jobb året dessförinnan. Dock garanterades alla sökande före hennes tid att nu ställas mot varandra.
Vi vet också vilka som får betala priset, det är de som står längst ifrån arbetsmarknaden som får det ännu svårare att klara sig i det nya Sölvesborg.
Den generationen måste få så bra möjligheter som möjlig, för att framtiden i staden ska vara så ljus som möjlig. Ställ dem inte emot varandra, erbjud dem alla en chans att lyckas. Rädda dem från en sommar utan sysselsättning.
Jag hoppas att årets sommarskam från Samstyret blir ett undantag och att de återupptar socialdemokraternas garanti för samtliga unga.
Frågan är, vad säger Sverigedemokraterna och Moderaterna till de 32 unga som de förvägrade ett arbete i år. Som hamnar i en riskzon där möjligheterna kommer längre och längre bort. Vi vet att moderaterna brukar säga ”hungriga vargar jagar bäst”. Men nu är det Sölvesborgs ungdomar vi pratar om.
