Hampus Engqvist: Att styra utan att bestämma i politiken

Stefan Löfven försöker regera landet i en minoritet med ett januariavtal för att säkra upp regeringsmakten. Frustrerade socialdemokrater tycker att partiet får ta en massa orättfärdig kritik för reformer som andra partier har tvingat regeringen att driva igenom.

Slopandet av värnskatten hade aldrig skett om partiet haft en egen majoritet.

Det nya politiska landskapet i Sverige har tvingat fram en massa ovana koalitioner som styr i våra regioner och kommuner. Ofta blocköverskridande och ibland i minoritet. Sverigedemokraternas ökade storlek i politiken har tagit död på den traditionella blockpolitiken. Tidigare fick oftast antingen de röda eller de blå egen majoritet.

Väljarna är vana vid att de som styr även bestämmer. Går det bra för en region eller för landet så är det de som styr som ska få ris eller ros. I en situation när de styrande bara bestämmer över en del beslut så blir det en ny situation för att utkräva politiskt ansvar.

Politiker hoppas att väljarna ska kunna skilja på vem som har gjort vad, men det reder vi politiker knappt ut själva.

Att försöka erövra makten ingår i det politiska spelet. Problemet är när politiker hamnar i en situation som närmast liknar den när en husköpare går med för långt i budgivningen på en fastighet. Gränserna flyttas för varje nytt bud och till slut betalar man ett pris som man inte har råd med.

Det är alltid de som styr som måste ta ansvar för helheten. Har man valt att styra i minoritet så får man betala ett pris för det. Ofta ett högt sådant. Känner man att det inte går att styra utan att ta ansvar för helheten så är det dags för ett nytt styre.