Dåliga liberala reformer

Ledare Artikeln publicerades
”Är det lämpligt att företag driver skolor med skattepengar och kan ta ut vinst?” undrar Robert Sundberg,
Foto: Jonas Ekströmer/TT
”Är det lämpligt att företag driver skolor med skattepengar och kan ta ut vinst?” undrar Robert Sundberg,

En självrannsakan inom borgerligheten har brutit ut. Har de liberala, ja nyliberala, reformerna som man genomfört gått för långt?

Är det exempelvis lämpligt att företag driver skolor med skattepengar och kan ta ut vinst? Så är det ju inte någon annanstans i världen. Varför ska det vara så här?

Stiftelser och liknande, inte företag, kan driva skolor i andra länder och återför pengar till verksamheten om överskott uppstår. Det kan finansiera ett nytt bibliotek, mer personal, nytt utbildningsmaterial och annat.

Om synen på de som går i en skola, eller snarare föräldrarna, ska vara att de är medborgare eller att de är kunder ger en stor skillnad.

En medborgare får finna sig i att den tillhandahålls en viss lösning och att kompromisser måste göras i verksamheten som erbjuds.

”Liberalismen leder till en syn där personer agerar på en marknad och väljer optimal lösning för egen del.”

En kund på en marknad har däremot alltid rätt. Personal, som lärare, blir i en skola driven av ett företag lätt till en försäljare som måste tillfredsställa kunden så den inte blir missnöjd och byter butik, alltså skola.

Liberalismen leder till en syn där personer agerar på en marknad och väljer optimal lösning för egen del.

Att det innebär en verklighet där möjligheterna att kunna välja är större i befolkningskoncentrationer än där få människor bor förbises av förespråkare av liberala lösningar.

När tidigare statliga inrättningar, som post, arbetsförmedling och andra, omvandlas till områden för privata aktörer att agera på uppstår samma mönster. De etablerar sig helst där mycket folk finns.

Glesare bebodda områden får färre aktörer med mindre möjligheter för de som bor där att kunna göra fria val.

Om det ska finnas ett utbud att välja på i glesbebodda områden måste statliga subventioner ges till privata aktörer för att de ska finnas där. Det kräver att regler för det utformas och justeras kontinuerligt.

Eller så måste ett statligt alternativ tillhandahålla en bastjänst i områden där privata aktörer inte vill vara. Verksamheten blir då kostsam, eftersom en marknad som kan göra att det går runt där ekonomiskt inte finns.

De skattepengar som måste läggas på (statlig) verksamhet där blir hög per person.

Första tre decennierna efter 1945 byggdes välfärden ut, i skattefinansierad regi i stat och kommun.

Det blev synbart bättre, med nya skolor, sporthallar, badhus, bibliotek, postkontor, arbetsförmedling, försäkringskassa, vårdcentraler, brand- och polisstationer.

Utbyggnaden av välfärden blev konkret. Socialdemokraterna regerade denna tid och de väljare som gett partiet majoritet i riksdagen (i mandat delvis tack vare valsystemet och stöd av kommunisterna) kunde vara nöjda och välja om partiet i valen fram till 1976.

Då kom verkningarna av oljekrisen och utbyggnaden av offentlig välfärd avtog och byttes från 80-talet till neddragningar.

Borgerliga regeringen från 1991 genomförde (ny-)liberala reformer som fick negativa effekter exempelvis på skolans område.

Behov av att justera det har uppstått. Gällande skolan kan en lämplig åtgärd vara att avsluta att företag får driva dem.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.