De små stegens tyranni alltmer synligt

Ledare Artikeln publicerades

Det finns mycket att kommentera i politiken just nu. Men allt detta lämnar jag därhän just nu för jag vill lyfta ett annat perspektiv, ett viktigare sådant.

Jag vill skriva några rader om hur mittpunkten i den politiska diskussionen flyttats ganska dramatiskt de senaste åren. Uttalanden som görs i dag skulle varit helt omöjliga för bara fem år sedan.

Detta utan att någon egentligen stannat upp och ifrågasatt detta och i de fall någon har försökt har dom misslyckats. Låt mig ta två exempel.

I början av veckan skrev SD:s partisekreterare Richard Jomshof en debattartikel i Svenska Dagbladet om hur han vill att skolan ska förändras. Han föreslår på fullt allvar att vi ska skicka besvärliga elever till statliga internatskolor och att de som inte hänger med i den vanliga skolan ska samlas i särskilda skolor för att inte sinka andra.

Att SD föreslår detta är inget nytt men tystnaden som uppstod skrämmer. Varför hör vi inte rasande företrädare för skolan kritisera dessa vansinniga förslag? Det andra exemplet är att det numera tycks vara helt accepterat att ge sig på den fria och oberoende svenska pressen och klistra på dom det värsta av alla epitet, nämligen att de skulle vara vänsterliberala, att dom skulle behandla de som tycker som SD mycket sämre och att alla journalister skulle vara flummiga vänsterradikaler.

Varför står vi inte upp som en kraft och försvarar en viktig demokratisk institution från angrepp från ett parti som i grunden ogillar en fri och oberoende granskning? Numera rasar vi över ett inställt luciatåg i Nybro eller att IKEA infört begreppet vinterfest för att förlänga julförsäljningen.

Det är nog dags att vi rannsakar oss själva och börjar fundera på vad som är viktigt i samhället. Det börjar liksom bli allvar nu om någon missat det. Det är du och jag som bestämmer och frågan är om vi verkligen önskar den utveckling vi nu ser?

Med små steg förflyttas vi bort från det Sverige jag älskar, de små stegens tyranni sa någon nån gång. Ett talesätt som sällan känts mer relevant.