Demokratikämpar i stort och smått.
Demokratiska och mänskliga rättigheter har varit på tillbakagång i världen under en lång period. Coronapandemin förstärkte den trenden och flera stater har utnyttjat viruset för att fortsätta sin negativa trend och gå ännu längre med att inskränka demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer.
I Europa så har antalet länder som räknas som fullvärdiga demokratier minskat ifrån 17 till 12 sedan 2006 enligt The Economist demokratiindex. Det är en oroväckande utveckling som har pågått under en lång period och fullvärdiga demokratier är nu i minoritet i Europa. Pressfriheten är hotad i stora delar av världen och endast i 8 procent av världens länder verkar en fri och oberoende press. I länder som Ungern och Polen blir det allt svårare att verka som journalist.
Men det är inte bara i auktoritära länder som det behövs demokratiska förkämpar. Även i Sverige så måste kampen föras varje dag. I våra politiska församlingar så upplevs ofta de som står upp för demokratin som lite gnatiga och obekväma då det är lättare att skippa vissa principer för att snabba upp lite och få en aning smidigare beslutsgång.
Att kämpa för vår demokrati kan både vara att riskera sitt liv på gator och torg och att försöka få till en budgetprocess som går att följa och styra på som politiker. Kampen förs på flera plan och alla plan är viktiga för att bryta trenden mot en allt mer auktoritär värld. Vi behöver våra demokratikämpar i både stort och smått.
