Den mörka virveln
Det kommer rapporter om att svenskar inte är välkomna utomlands. Att vårt land ratas som resmål eftersom pesten fortfarande raserar här. Eller så får svenskar som rest utomlands glåpord kastade efter sig när de visar sig bland folk.
Lyssnar vi på de politiska företrädarna – inte minst statsministern – märker vi att de nu går in för en fördröjningsstrid. När dystra siffror presenteras över den svenska överdödligheten får vi höra att statistiken är felaktig, att det finns andra mer vederhäftiga sätt att räkna på, och framförallt att det är för tidigt att säga något ännu.
Regeringens fördröjningsstrid utmärks av en glidning från att ”statistiken visar att vi gör rätt” till att ”statistiken visar inte att vi gjort fel…”
För oppositionen är läget likartat. De slöt upp bakom den svenska strategin när coronaviruset drabbade oss på allvar. Deras reservationer var rätt försiktiga. Det var därför den vassa kritiken fanns i den borgerliga undervegetationen. Och nu börjar den sakta men säkert tränga sig uppåt.
”Nu är det många som är angelägna om att vara efterkloka utan att det märks. Om regeringen idkar fördröjningsstrid försöker oppositionen paradera.”
Nu är det många som är angelägna om att vara efterkloka utan att det märks. Om regeringen idkar fördröjningsstrid försöker oppositionen paradera.
Det är dock några saker vi ska lägga märke till.
För det första kommer inte domen över socialdemokratin att falla utifrån vetenskapligt förankrade siffror, utan det som avgör är hur folk uppfattar situationen. Mer känslor än fakta bestämmer.
Och ännu verkar folk ha förståelse för svårigheterna som pandemin erbjudit.
För det andra är detta drama ännu inte över. Det är kanske inte ens halvlek. Men likväl är det nu som efterdebattens förutsättningar sätts. Inramningen till valet 2022 tar form. Det vet alla samhällsaktörer – partier, organisationer, näringslivet - och därför försöker de redan nu till att stimulera ett gynnsamt bakgrundsbrus för sin sak.
För det tredje måste partierna redan nu kombinera sin positionering i coronafrågan med att också fundera över vilken dagordning som kan vara aktuell efter krisen:
Kommer migration och kriminalitet att trängas undan av välfärdsfrågorna, som äldrevård och sjukvård? LAS-frågan, kommer den att sväljas av sådant som har att göra med kompetensutveckling, arbetsförmedling och arbetslöshetsersättning? Är det fortsatt långvarig lågkonjunktur, eller blir det en explosiv högkonjunktur?
Eller så kommer framtiden att vinnas av det parti som lyckas förena dessa olika områden till ett för folk begripligt politiskt paket.
Hur det än är med den saken kan vi konstatera följande. De politiska partierna blickar just nu ner i ett mörkt vatten där det redan nu går att skönja en begynnande virvel. Den kommer att snurra allt starkare.
Frågan är bara vilka som kommer att dras ner i djupet och kanske försvinna för alltid.