Annacarin Leufstedt: Det är ingen mänsklig rättighet att få barn
Förra året sa regeringen och alltså även MP nej till surrogatmoderskap i svensk hälso- och sjukvård. Man höll alltså med sin egen utredning som redan 2016 konstaterade att det är en handel med kvinnors reproduktiva förmåga och risken är stor att kvinnor utnyttjas.
Men att åka utomlands och genomföra ett så kallat surrogatarrangemang är inte förbjudet och i Sverige finns en surrogatförmedling som erbjuder tjänsterna i USA och Ukraina. Och det är dubbla budskap även från riksdagen. Om inte Busch Thor tagit sig en annan uppfattning är det bara M, L och C som gillar idén med altruistiskt surrogatmoderskap, när kvinnan bär och föder ett barn åt någon annan utan ersättning.
V är emot. S sa nej efter en intern debatt utåt. Även SD bestämde sig sent. Men MP tog inget beslut som parti, och några hotar nu att lämna partiet om det inte blir ett nej till det dom kallar statlig kontroll av kvinnors livmoder. För mig, säger en av dom som ska ta strid på kongressen, handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp om att själv få bestämma om hon vill vara surrogatmamma, och han tror inte att kvinnor kan pressas till att säga ja.
Men det är ett närsynt resonemang, och farligt. Vi ska inte ha en normgivande lag där kvinnors reproduktion kan utnyttjas av tredje part och köpas och säljas för pengar. Alla kvinnor ska säkras rätten till sin egen kropp. Surrogatmödrar är inte per automatik ett offer men altruism löser inte världsproblemet med en industri som exploaterar fattiga kvinnors kroppar.
Det är ingen mänsklig rättighet att få barn. Och om regeringen hade menat allvar skulle det inte vara möjligt att köpa sig rätten till en kvinnas förmåga att bära och föda ett barn.
En kongress hos Miljöpartiet gör ingen skillnad men den ska åtminstone säga nej till surrogatmödraskap. Det är skamligt nog att vi i detta land kan tillåta en förmedling.
