Selma Brodrej: Det sexiga skatteverket
Det som började i en lätt förvirring gick snabbt över i ren panik. I ren desperation slog jag motvilligt in siffrorna till det jag trodde var Sveriges osexigaste myndighet - skatteverket.
Jag förväntade mig milslånga telefonköer och levnadströtta handläggare som somnade i telefonluren. Antagligen var det just därför jag blev positivt överraskad, rent ut sagt chockad, när den pigga skåningen Eva ringde upp mig (jag behövde alltså inte ens köa). Eva allt annat än trött på livet, hon var definitionen av serviceminded och fick under samtalet agera både ekonomisk rådgivare, ordlexikon och terapeut.
Efter en och en halv timme var oklarheterna utredda, när samtalet då gick över till att jag började överösa Eva med min enorma tacksamhet svarade hon pragmatiskt att hon bara gjort sitt jobb. När konversationen var slut var något förändrat.
Skatteverket, denna mardrömsmyndighet som tidigare framkallat rysningar av obehag fyllde mig nu med värme och hopp. Eva hade inte bara lyckats lösa det omöjliga och registrera mig för F-skatt, hon hade även förändrat min inställning till skatt i allmänhet. Likt en naiv kund som köper halva butiken bara för att försäljaren är så charmig betalar jag nu min skatt med ett stort leende på läpparna.
Telefonsamtalet är ett bevis på vikten av kundanpassning och servicementalitet, även hos institutioner som inte är vinstdrivande. I en kapitalistisk världsordning tjänar staten mycket på att anpassa sig och erbjuda samma kvalité som de stora internationella företagen.
Mona Sahlin sa för några år sedan att det är härligt att betala skatt och efter samtalet med Eva är jag beredd att hålla med. Pengarna går inte bara till vägar, skolor och sjukhus utan även till Eva. En otrolig skatteförsäljerska som förtjänar stor provision.
