Annacarin Leufstedt: Direktören som skövlar skog
Dagens skogspolitik är inte skogens bästa vän och vår andel skyddad skog är ingen förebild. Kanske tre procent av alla miljoner skogshektar nedanför fjällen är idag naturskog. Alltså inte ens dom ynka sjutton som vi satt som mål. Och att 2 000 arter redan är hotade förstärker bara bilden, av en farligt utsatt skog.
Förutom en framfusig skogsindustri finns privatpersoner som gör som dom själv behagar. Ett av dom grövsta sådana ingreppen i så kallat modern tid, är nu två år sedan. Dom 400 träden som sen dess är borta var en del av Halmstad kommuns strandskog i Tylösand.
Det var lokaltidningen som var först ut att berätta i september 2018, och sen kom intervjun som retade upp folk ännu mer. För direktören hymlade inte, utan erkände att jodå, det är jag som är skyldig. Jag har gjort en brandgata, sa han. En tjänst åt kommunen, tyckte han själv.
Men när det nu äntligen blivit dags för rättegång om den grova skadegörelsen och kommunen vill ha 11 miljoner kronor, då vill inte direktör Widikson längre vara skyldig. Någon annan fällde ju träden. Direktören beställde ju bara grävmaskiner, traktorer och byggarbetare.
Enligt åtalet var syftet att öka värdet på den egna fastigheten. För nu går det att se havet från tomten som ligger intill och som direktören haft till salu för miljoner. Därtill har direktören skaffat sig en vana att hugga ner träd i strandskogen. Eller glesa ut, som han kallat det själv.
Den här och tredje gången är skövlingen inte bara ett jäkla sätt att bete sig, utan både större och grövre. Och denna gång kan det omöjligt stanna vid böter. Konsekvensen för direktören behöver kännas lika hårt som berget mittemot hans senast planerade husbygge, och som inte kommer kunna fällas ens om han skulle behaga det.
Nerhuggen skog kommer aldrig igen men ska åtminstone ha någon slags upprättelse. Det ska vara någon jävla ordning, inte bara i ett parti.
