Dödshjälpsmotstånd påminner om abortmotstånd

Hon kontaktade läkare i utlandet som inte heller kunde hjälpa men hon fick råd att den bästa metoden är drunkning. Hade Kerstin levt idag i Oregon eller Schweiz hade hon blivit mer värdigt behandlad, hon hade blivit erbjuden dödshjälp för att slippa lidandet. Men Kerstin bodde i Sverige och plågades sista tiden vid liv. Denna grymhet gentemot en människa i lidande påminner om abortmotstånd.

När abort var förbjudet i Sverige föranledde det att många kvinnor sökte sig till utlandet (Polen) för att genomföra abort. I dagens Sverige är dödshjälp förbjudet och många svårt sjuka reser till Schweiz för att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt. Vi vet att förbud av abort leder till att kvinnor dödar fostret på brutala sätt.

Vi har exempel på hur kvinnor druckit mjölk beblandat med fosfor från tändstickor eller slagit sten mot magen. Många fall dör också kvinnan. Idag har vi exempel på hur ALS-sjuka begår självmord genom att skjuta sig i huvudet, hängning eller hoppa från höga byggnader. Allt för att slippa dö i sjukdomen.

Det finns också en socioekonomisk dimension. Kvinnor som hade pengar och kontakter hade större chans att betala sig till en abort i utlandet medan fattiga kvinnor inte kunnat. På samma sätt kan en ALS-sjuk som har pengar (och förmågan) resa till Schweiz och avsluta livet medan en fattig inte kan.

I Sverige finns det politisk enighet om aborträtten. Men frågan om dödshjälp vill majoriteten av partierna inte ens utreda. Argumenten som används emot dödshjälp påminner om de argument som använts mot aborträtten. Moderaterna, som är emot dödshjälp, argumenterar följande ’’samhället ska värna rätten till liv’’.

Givetvis, dock bör det vara en rättighet, inte en skyldighet, att kvävas till döds i ALS. Att erbjuda dödshjälp till en ALS-sjuk som kvävs är inget annat än att visa barmhärtighet gentemot en människa vars framtid är grymt outhärdlig.

Oregons frivilliga dödshjälp är ett föredöme. Det finns kriterier, bland annat ska patienten enligt prognos ha sex månader i livet, patienten ska vara informerad om alternativen till dödshjälp och ska vara myndig samt mentalt beslutskapabel. I Oregon kan en ALS-sjuk värdigt ta farväl och slippa kvävas till döds. I Sverige finns inte samma möjlighet.

Tillbaka till Kerstin. Kerstin plågades under sina sista dagar, hennes sista anteckningar lyder ’’måste jag leva en vecka till, jag har inte ätit på 7 dar, varför har jag inte dött? Det här är hemskt skräck varje andetag’’.

Inför Oregonmodellen, för Kerstin och alla som vill kunna bestämma över sitt eget liv.

Ayman Fares