Fantasilöner gynnar inte Sverige

Frågorna ställs sällan när LO ger ut sina årliga rapporter om maktelitens inkomster. Det blir mest en rapport att lägga till handlingarna.

Lönebildningen i eliten är inget politiken eller arbetsmarknadens parter kan eller ska påverka.

Det är aktieägarna i de stora och mindre stora företagen som får styra över hur höga VD-lönerna ska vara. Sådan är kapitalismen.

Fantasilöner handlar inte om att värdera en arbetsinsats. Det handlar om status bland männen (det är oftast män) i makteliten.

Fantasilöner är inte till för att i första hand belöna talang, kreativitet och ansvarstagande hos företagsledare. Goda företagsledare drivs inte i första hand av girighet.

De drivs av att utveckla sina företag och vinna nya marknadsandelar. Självklart ska de ha bra betalat. Men höga löner är inte detsamma som fantasilöner.

Nu frågar vän av ordning vad en fantasilön är. Det finns inget exakt svar på den frågan. LO:s ekonomer har sedan 1950 presenterat rapporter om löneutvecklingen i direktörsskiktet/makteliten och bland industriarbetare.

Det rör sig om knappt 200 makthavare inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden.

LO-ekonomerna med Anna Almqvist berättar att de 50 direktörerna i den ekonomiska eliten hade 2018 en högre genomsnittlig relativinkomst än någonsin tidigare, motsvarande 60,8 industriarbetarlöner.

Detta motsvarar en månadsinkomst på i genomsnitt 1,9 miljoner.

Det är en ökning bara från året innan då den relativa inkomsten för denna grupp motsvarade 59,2 industriarbetarlöner. År 1950, undersökningens startår, var motsvarande siffra 26,1 industriarbetarlöner.

1980 var gruppens relativinkomster som lägst och motsvarade då 9,1 industriarbetarlöner.

LO:s ordförande, Karl-Petter Thorwaldsson, hade 2018 inkomst som motsvarade 3,3 industriarbetarlöner. Det är ingen fantasilön. Det är en skälig lön och det finns heller ingen kritik mot Thorwaldssons lön bland LO:s medlemmar.

Ökade klyftor mellan vanligt folk och makthavare handlar inte bara om pengar. Det handlar också om makt. Om toppskiktet fortsätter att dra ifrån kommer detta skikt helt tappa kontakten med vanliga människors levnadsvillkor.

Det bäddar för dåligt förankrade beslut bland makthavarna.

Det är absolut inget problem att göra klassresor. Tvärtom. Men samhällen som är mer jämlika är bättre samhällen att leva i än mer ojämlika samhällen.

Vi ska varken ha fattiggetton eller rikemansgetton i den svenska samhällsmodellen.