Frihetlig socialism i Marx anda

Det socialistiska samhället kan innefatta olika gemensamma ägandeformer som direkt arbetarstyre, kooperativ, kommunalt eller statligt ägande, men även privata företag kan bidra till samhällets utveckling.

Valet mellan socialism och kapitalism är inte ett val mellan plan och marknad. Socialismen kan inte vara något annat än demokratins och frihetens förverkligande. Socialismen kan inte planeras och dikteras av partier och politiska ledare. Endast den socialism som bärs upp av folkflertalets aktiva stöd och som förmår anpassa sig till ständigt nya förhållanden har förutsättningar att överleva.

Bortsett från formuleringen om kapitalismens avskaffande tror vi att inte heller detta är särskilt kontroversiellt i andra politiska partier. Om bara ordet socialism tas bort. Men om varken S eller V lyckas förmedla en någorlunda tydlig idé om vad partierna vill ha för framtid är min prognos att de långsamt kommer att tyna bort. Det räcker inte med protester mot kapitalism och högerpolitik.

Efter Berlinmurens fall 1989 borde idén om en socialism via staten vara död. Pånyttfödelsen ligger utanför de nationella parlamenten: Det handlar om rörelser för frihetlig (eller liberal) socialism och global demokrati.

Med frihetlig socialism menar jag det som Marx kallade arbetarnas fria associationer och som Ernst Wigforss kallade gillesocialism. De arbetande människorna skall gradvis skaffa sig kunskaper som krävs för att äga och driva företagen. Det är en process som redan är på gång. De kunskaper de arbetande har betyder alltmer i förhållande till maskiner och byggnader. En studie av USA:s 500 största företag visar att ju mer de anställda äger, desto högre effektivitet.

Den globala demokratin behövs för att komma till rätta med den formidabla gränslösa kapitalmakten. Klimatkris och pandemier kräver att vissa beslut tas överstatligt, som bör kunna förankras i någon slags globalt parlament. Dit är vägen lång. Men den måste vandras.

Johan Lönnroth