GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Gästkrönika: Hedra familjehemmen (och Tusse)

Jag tittar på ett inslag om vår Eurovisionstjärna Tusse. En mobilinspelad filmsnutt från 2015 spelas upp.
Tusse efter finalen av Eurovision Song Contest. En påminnelse om värdet av familjehem.
Tusse efter finalen av Eurovision Song Contest. En påminnelse om värdet av familjehem.
Foto: Jessica Gow
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.

Det är från hans första kväll i sitt nya familjehem. Pappan tar fram gitarren och Tusse, med sin magiska röst, sjunger ”Let it go” från Disneys Frost. Jag börjar böla. Han har flytt från Kongo-Kinshasa, tappat bort sina föräldrar och via Uganda kommit till Tällberg. Till ett familjehem där allting klaffade.

Jag bölar förvisso över den vackra sången, men blir också rörd över våra familjehem. Vuxna som öppnar upp sina hem och tar emot barn med bagage. Kanske från flykt, missbruk eller våld. Skulle Sverige ens klara sig utan dem?

I Blekinge är 179 barn placerade i familjehem, och 25 barn står i kö för att få komma till ett. Det finns inte tillräckligt många familjer. Rekryteringen av nya hem är tungrodd. Få vill ta in ytterligare barn. Nationellt är siffran kring 20 000 barn i familjehem och många hundratals i kö.

"I Blekinge är 179 barn placerade i familjehem, och 25 barn står i kö för att få komma till ett. Det finns inte tillräckligt många familjer."

Nästan alla Sveriges socialnämnder är pressade och kämpar med alternativ när hem saknas. Inte sällan får desperata kommuner vända sig till de privata företag som förmedlar tjänsterna. Då till högre kostnader.

Varför är inte fler villiga att bli familjehem är lätt att undra. Möjligen är farhågorna för många. Familjehemsplacerade barn är den grupp av barn i Sverige som mår allra sämst. Skolresultaten är de lägsta. Självmordstalen högre.

Det är klart att det ställer höga krav på de som tar sig an uppgiften. Liksom på samhällets insatser. Men för de som blir familjehem brukar både stödet och ersättningen som erbjuds vara omfattande. Det finns många framgångsexempel, utöver Tusses.

Ett par dar efter filmsnutten ringer en vän och bjuder in till studentmottagning. Den tonårskille som bara kunde säga hej, tack och wi-fi när han placerades hos dem ska nu springa ut på skoltrappen. Godkända betyg i allt. Det går inte att ta miste på hur stolt min vän är. Det har krävts tid, engagemang, struktur. Men farhågorna besannades inte. I veckan ska de gå och köpa studentkostym. ”Som min pappa gjorde med mig” berättar han. Jag börjar förstås böla igen.

Det må vara mors dag i morgon, och visst ska vi fira många biologiska mammor, men tillåt mig tycka att familjehemsföräldrarna är minst lika viktiga att uppmärksamma. De förtjänar hyllningskörer! Minst ”a million voices” starka. Jag tror inte vi tackat familjehemmen nog.

Ellinor Eriksson, psykolog, debattör och fd SSU-ordförande

Läs mer