Jan G Andersson: Gästkrönika: Obegripligt avhopp

Men att avgå från regeringens näst högsta post efter bara 2 år har aldrig hänt förut, även om politiker och t o m statsministrar umgåtts med planer att ta sin mats ur skolan när de blivit hårt ansatta och allt gått dem emot.

Det oväntade beskedet ledde förstås till alla möjliga spekulationer att det kunde handla om medicinska problems som kräver en ändrad livssituation eller andra ändrade personliga förhållanden. Avgår man utan motivering som Billström gör är fältet fritt för spekulationer.

Direkt kom det fram rykten om att det råder så starka motsättningar mellan statsminister Ulf Kristersson och Billström om hur utrikespolitiken ska utformas i Arvfurstens palats, men som förklaring till att Billström hoppar av verkar det vara i tunnast slaget.

Frågan som motsättningen mellan de två påstås gälla frågan om vem som ska bli kabinettssekreterare och utrikesministerns närmaste man. Kristersson påstås lägga sig i frågan och har en egen kandidat och Billström en annan.

Det verkar inte heller vara ett spörsmål av den digniteten att den skulle få så stora konsekvenser att en av kombattanterna ska lämna politiken omedelbart och helt. Ingen är naturligtvis oersättlig, men tidpunkten för att avgå mitt i den mest dramatiska perioden i europeisk politik med den första väpnade konflikten på 77 år och en världsdel som framstår som mer oförutsägbar än på mycket länge med högerextremistiska framgångar överallt är knappast vältajmad.

Kristersson behöver snabbt återställa tilltron till Sverige och ersätta Billström. Det är väl tveksamt om något av småstatsråden har förmågan att växa in i utrikesministerrollen, men i kulissen står säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm och väntar på ett erbjudande ...

Jan G Andersson