Gästkrönika: Tack för ett gott dagsverke, Stefan!
Vårt partis verkställande utskott satt i sammanträde i en mindre krets. Håkan Juholt hade åkt till Oskarshamn för att på hemmaplan offentliggöra att han skulle lämna posten som partiledare och stämningen var tryckt, allvarlig.
Ingen av oss som var samlade runt bordet högst upp i huset på på Sveavägen i Stockholm hade varit med om något liknande förut.
Vad gör vi nu? Vad säger stadgarna? Skall vi utlysa en extrakongress för att utse en ny partiledare? Det skulle ta flera månader och under tiden skulle vi stå utan partiledare, i vårt parti finns ju ingen post som vice ordförande.
Vi kom snabbt fram till att det var omöjligt. Vi var tvungna att lösa frågan snabbare. Ansvaret var vårt, vi måste själva agera valberedning och helst utan dröjsmål föra fram en kandidat till den stora partistyrelsen som snabbt måste kallas in för att fatta beslut vid ett extra sammanträde.
Diskussionen fördes vid sammanträdesbordet och i korridorerna. Vårt parti var i sin djupaste kris, allmänhetens förtroende var helt borta, vi framstod som splittrade och totalt regeringsodugliga och inte i närheten av att vara valbara. Självförtroendet var i absoluta botten. Inte konstigt att stämningen var låg.
Olika aspekter värderades, vilka egenskaper som borde prioriteras? Också namn ventilerades. Diskussionen gick runt bordet, varv efter varv. Fotografer med teleobjektiv stod i ett fönster på andra sidan den breda Sveavägen och fotograferade in i rummet där vi satt.
Någon omtänksam person hade införskaffat stora skålar med lösviktsgodis som dekorerade sammanträdesbordet, anspänningen avspeglades i ett intensivt tuggande på sega sötsaker.
”Någon omtänksam person hade införskaffat stora skålar med lösviktsgodis som dekorerade sammanträdesbordet, anspänningen avspeglades i ett intensivt tuggande på sega sötsaker.”Leif Pagrotsky
Det hade gått dagar och blivit kväll när övertalningsförsök, s.k. mangling, slutligen sattes in mot en motvillig Stefan Löfven.
När han till slut gått med på att åka hem och rådgöra med Ulla började vi ana att det skulle kunna gå vägen.
Jag är säker på att ingen av oss som var med den kvällen kunde drömma om att vi nu, nästan 10 år senare kunde se en glad och trygg Stefan hos talmannen, där han kunde se tillbaka på sju år som statsminister, med ett enat parti som just under ordnade former utan dramatik utsett en stark efterträdare med goda utsikter till ytterligare fem års regeringsinnehav.
Tack för ett gott dagsverke, Stefan!
Leif Pagrotsky, socialdemokrat, tidigare minister och medlem av partiets Verkställande Utskott.
