GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Gästkrönika: ”Tvångsvård är också medmänsklighet”

Är tvångsvård först och främst ett övergrepp mot den enskilde eller ett sätt att rädda liv?
Publicerad 9 november 2021
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Ann Heberlein, författare och teologie doktor i etik: Tvångsvård - kan vara en lättnad.
Ann Heberlein, författare och teologie doktor i etik: Tvångsvård - kan vara en lättnad.Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Under de senaste veckorna har ett samtal ägt rum i Svenska Dagbladet kring tvångsvård. Dramatikern Stina Oscarson skrev om hur hon hämtades av polis för vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. I brevform har hon i dialog med ledarskribenten Maria Ludvigsson resonerat kring såväl om det är moraliskt försvarbart som om det är leder till önskat resultat.

Frågeställningarna är relevanta och dialogformen för ett intellektuellt samtal om brännande samtidsfrågor fungerar väl, särskilt när det utgår från vunna erfarenheter som möter teoretiska resonemang.

Det som något tar udden från samtalet är att de är principiellt överens. De anser att tvångsvård är ett övergrepp, att individens frihet att avgöra om man vill ta emot vård, och dessutom låsas in, begränsas på ett orimligt sätt.

De har nödvändigtvis inte fel. Möjligheten till och beslut om tvångsvård måste fattas varsamt, men jag tycker att de missar något väsentligt; de bortser från de där andra som står vid sidan om, de som lider av att se vänner, familjemedlemmar och medmänniskor gå under och som vill göra någonting åt det.

De har också fått mothugg, bland annat av författaren Ann Heberlein som av egen erfarenhet menar att det kan vara ”en lättnad”.

Tvångsvård handlar därför inte bara om relationen mellan stat och individ, det är också mellan de individer och övriga aktörer som utgör samhället.

”Tvångsvård handlar därför inte bara om relationen mellan stat och individ, det är också mellan de individer och övriga aktörer som utgör samhället.”
Markus Alexandersson

När jag i ett tidigare politiskt uppdrag ställdes inför att vårda människor med tvång var min erfarenhet att de närstående i sin desperation inte önskade något annat. De var frustrerade när de fick besked om att det inte fanns stöd i lagen, vilket var det vanligaste.

I formell mening handlar beslutet om individen och skyddet av de individuella rättigheterna, men i mellanrummet finns också de som existerar i relation till den människa som berörs. På så sätt blir statens våldsmonopol ett verktyg i mellanmänskliga relationer, en möjlighet att ta hand varandra när andra möjligheter är uttömda.

Det bör sägas att genom historien har tvångsvård i varierande grad använts högst tveksamt. Som historikern Jenny Björkman visar har tvångsåtgärder ofta skett i en tro om att kunna utforma ett perfekt samhälle och skilja ut missanpassade.

Därför finns det anledning att ständigt pröva såväl praktik som principer. Att det nu sker en översyn som bland annat syftar till att öka den tvångsvårdades rättigheter är välkommet.

Markus Alexandersson