GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Gästledare: Socialdemokratin måste höja blicken

Elefanten i rummet inför S-kongressen är inåtvändheten. Ett internationellt program har utarbetats på Sveavägen, men i oenighet och är undanstoppat. Idétidskriften Tiden har reducerat den internationella bevakningen.
Publicerad 30 oktober 2021
Socialdemokratin måste höja blicken internationellt istället för att vända sig inåt som nu. Då går det att åter formulera en ny utveckling för rörelsen.
Socialdemokratin måste höja blicken internationellt istället för att vända sig inåt som nu. Då går det att åter formulera en ny utveckling för rörelsen.

Även vänstern i Reformisterna fokuserar inrikes reformer. De som lockas av SD’s nationalism må icke förargas. Men tänk om problemet är brist på analys och ett internationellt alternativ?

Resultaten i min nyutkomna bok ”In Search of New Social Democracy: Insights from the South – Implications for the North” (Zed-Bloomsbury) tyder på det.

När jag i den återvänder till studier under ett halvsekel av folkrörelser och demokratisering för att få svar på frågan varför socialdemokratin förlorat kraft och vad som kan göras visar det sig att problemen börjar på 70-talet när Olof Palme och Willy Brandt inte kunde bygga en ”ny ekonomisk världsordning” genom ”partnerskap mellan Nord och Syd”.

En viktig orsak var att den anti-koloniala rörelsen försvagats under det kalla kriget. Demokratiseringen hade tonats ner till förmån för starka stater som kapats av mäktiga intressen och militär. Så efter det socialdemokratiska nederlaget var det fritt fram för nyliberal globalisering under Margaret Thatcher och Ronald Reagan.

Tony Blair och Göran Persson försökte en tredje väg och EU, men det blev mer strukturanpassning än alternativ. När alla inte kom med ombord var förtroendet förbrukat.

Det jublades även inför den tredje vågen av demokrati som spred sig på 80-talet från Portugal och Spanien till Latinamerika och Filippinerna, och stärktes när muren föll i Berlin och diktaturerna besegrades i Sydafrika och Indonesien.

Men vågen backades aldrig upp av socialdemokratiskt orienterad närings- och välfärdspolitik (och bistånd till det), som efter andra världskriget i Nordeuropa. Så det blev ingen bred arbetarrörelse som i Europa.

Resultatet i Syd var istället ständiga svårigheter att förena människor med osäkra arbetsförhållanden, och att få folkrörelser och civilsamhällesgrupper att komma samman. I bästa fall kunde medborgarna delta i lokalt budgetarbete som i Brasilien, men det hjälpte dem inte att stoppa maktmissbruket i huvudstaden.

Följaktligen blev den tredje demokrativågen ytlig och dominerad av eliter som saknade intresse av att släppa in andra i politiken och motverka korruption. Medan militär intervention som i Afghanistan gjorde saken värre, saknade folkliga protester som under arabiska våren organisation och skydd. Otaliga människor måste fly, även till oss.

Inget av detta kan ny-nationalismen ändra på, det krävs internationalism. Men socialdemokratins kris är även ogynnsamma styrkeförhållanden. Så det räcker inte att de mäktiga förhandlar i EU eller FN. Den demokratiska oppositionen måste stärkas. Hur?

I ”In Search of New Social Democracy ” visar jag också på möjligheter. Det är svårt att enas på arbetsplatserna i Syd när de är så olika. Och många människor inte ens har jobb. Även folkrörelser och civila organisationer fragmenteras.

”Istället krävs omdanande reformer, demokratisk medverkan av alla parter och rättvis tillämpning. I någon mån som en gång i Skandinavien. Stöd till sådana prioriteringar gör ny socialdemokratisk utveckling möjlig.”
Olle Törnquist

Men det har visat sig möjligt att bilda breda allianser till förmån för demokratiska rättigheter, anständig stadsplanering och lika rätt till utbildning och hälsovård, som grund för hållbar tillväxt. Faran är populistisk ledning.

Istället krävs omdanande reformer, demokratisk medverkan av alla parter och rättvis tillämpning. I någon mån som en gång i Skandinavien. Stöd till sådana prioriteringar gör ny socialdemokratisk utveckling möjlig.

Olle Törnquist, Professor emeritus i statskunskap, Universitetet i Oslo