Elina Gustafsson: ”Hempo Hildén - en färgstark ikon har lämnat staun”
Han hade långt yvigt hår, svarta kläder från topp till tå och solglasögon på sig inomhus. Det var första gången som mina vägar korsades med Hempo Hildéns.
Än idag kommer jag ihåg hur vi dagbarn förundrades och imponerades av den här stentuffa killen som hade spelat trummor med världskända artister. Jag minns att jag skröt för mina klasskompisar att jag kände en kändis, vilket var det coolaste man kunde göra i Jämjö i början av 90-talet.
Under hela min uppväxt har Hempo funnits som en ikon i Karlskrona. När jag som 18-åring sommarjobbade på ett hotell i centrala Karlskrona så var Hempo ett stående inslag i frukostmatsalen och dess uteservering. Svart kaffe, en cigg i näven och en hel trave med dagstidningar som han läste avigt och rätt. Alltid med en kommentar om världsläget, en svordom om hur grymma envåldshärskare förpestade tillvaron för sitt lands befolkning eller ett skratt som spred sig i hela matsalen.
Hempo kommer med all sannolikhet att bli ihågkommen som den ”never ending-rocker” han alltid har varit. En trummis som gjort stora avtryck inom musikvärlden och spelat på de stora scenerna med diverse legendariska band och artister.
Men min relation till Hempo har sällan, för att nästan säga aldrig, handlat om hans musikaliska erfarenheter. Den har snarare handlat om djupa ideologiska diskussioner och politik i både stort och smått.
Alla kanske inte känner till det men Hempo var en otroligt allmänbildad och intelligent person. Han hade stenkoll på historiska händelser och inte sällan berättade han om sin och sin familjs erfarenheter från uppväxten och livet i Finland efter andra världskrigets slut. Hempo var dessutom en rolig prick med glimten i ögat.
Som den gången när han i en tidningsintervju frikostigt delade med sig av sitt bästa hårtips: att tvätta håret med diskmedel. Ett tips som förmodligen fick varenda frisör att gråta blod. Det säger rätt mycket om honom som person. Han körde sitt race, gick sin egen väg och som hans dotter sa i en intervju: han levde livet fullt ut.
Jag minns Hempo som mannen med hjärtat på rätt ställe. En ständig debattör som alltid var mån om att hålla en god och saklig ton, oavsett vem han diskuterade med.
”Jag förundras fortfarande över hur en person, ständigt klädd i svart, kan framträda som så oerhört färgstark.”Elina Gustafsson
Oavsett vilken relation man har haft till Hempo så tror jag att vi alla kan enas om att Karlskrona har blivit en ikon fattigare och att stark röst för kulturen i Karlskrona och Blekinge har slocknat.
Jag förundras fortfarande över hur en person, ständigt klädd i svart, kan framträda som så oerhört färgstark.
Elina Gustafsson
