Huvudkrymparna får syre

De stod exempelvis i Karlskrona härförleden, mitt i stan, på gågatan, där alla som gick längs Ronnebygatan, kunde se plakaten.

Selander bär en kroppskamera för att kunna dokumentera om han blir attackerad av motståndare. Det har hänt att folk brutit sönder parollerna. Och de är vana vid att få glåpord kastade på sig.

Skälet är förstås att budskapet mot aborter väcker starka känslor hos många. Demonstrationen väcker allmän förargelse.

Frågan är då om detta är ett skäl till att förbjuda sådana som Selander och hans abortmotståndarkompisar att ge sin mening tillkänna? Ska vi förhindra att åsikter yttras, som bryter mot den allmänna meningen – och dessutom gör folk upprörda?

Den diskussionen är intressant att ta, med tanke på de upprörda åsikter som förs fram av att muslimer är tillåtna att idka bön i Ronneby Brunnspark.

Det finns anledning att vara orolig. Är det öppna samhällets principer verkligen så fast rotade som vi tror?

Troligtvis är det så, att det ändå är en minoritet som vill förhindra det fria ordet. Men denna minoritet är så påstridiga och intensiva att de dels skrämmer bort folk med mer vidsynta åsikter, dels alltid orkar ett varv till i sin nit att tysta obekväma och avvikande åsikter.

Därför får denna grupp av ”huvudkrympare” övertaget. ”Huvudkrympare” därför att de vill ha en samhällsdebatt som är begränsad till deras egna åsikter.

De är gränsvakter vid ”åsiktskorridoren” och försöker få denna att vara så begränsad och disciplinerad som möjligt.

Vi har sett huvudkrympare som önskat tysta Sverigedemokraterna och andra politiska rörelser med motivet att de är rasister. Eller, lite mer sofistikerat, att de kanske inte anti-demokrater, men deras politik och språkbruk förgiftar samhället och leder fram till en fascistisk diktatur.

Vi behöver därför en militant demokrati som stoppar dem från att utnyttja demokratin i syfte att fördärva den.

Sedan har vi ett annat gäng huvudkrympare som kritikerna av brunnsbönen tillhör, som antingen hävdar att islam inte ska få verka öppet, eftersom det irriterar en del människor, eller som påstår att detta är ännu ett steg i islamiseringen av Sverige.

Tillåter vi muslimer att ha bönemöten i offentliga miljöer har vi snart sharialagar och arabiska som modersmål, lyder argumentet.

Bägge dessa politiska linjer bygger således på föreställningen om att vi långsamt håller på att förgiftas. Därför ska bara de politiskt och religiöst korrekta får verka öppet.

Huvudkrymparna ger varandra syre.

Vi som inte vill ställa upp på huvudkrympandets principer utan är beredda att tolerera även sånt som vi inte gillar har ett drygt arbete framför oss. I synnerhet som det faktiskt innebär att vi får försvara att sådana som antiabortorganisationen ”Människorätt för ofödda” bör ha samma tillgång till det offentliga rummet som alla andra.