Annacarin Leufstedt: I Sölvesborg passar inte längre all konst
I juni 2014 står SD-politikern Margareta Larsson i riksdagens talarstol som ledamot även i kulturutskottet. Och säger att konstnärer som målar vaginor på väggarna i skolan borde sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga. Och tycker vuxenvärlden ska ta ställning.
Det blev såklart rubriker. Precis som när hon hette Sandstedt och, även då i en riksdagsdebatt, påstod att 400 000 euro motsvarade 40 000 miljarder kronor. Hennes sista rubriker kom 2015. För plötsligt ogillade hon partiets maktstruktur så mycket att hon tänkte hoppa av. Men hon blev politisk vilde. Och tog ut riksdagslön på 62 400 och jobbade i sin massagesalong.
Larsson heter numera Gunsdotter och sitter inte i riksdagen. Men är fortfarande mamma till Louise Erixon. SD-kommunalråd i Sölvesborg. Och där lever den begreppsförvirrade kultursynen vidare.
I Sölvesborg passar inte längre all konst och ska därför inte synas. Opassande är också konst som enligt SD är menskonst. För här, säger kommunalrådet, ska konst med lokal anknytning gå före provocerande samtidskonst, och alla som är emot är en kulturelit som kallar vanligt folk för kulturpöbel.
Men kommuninvånarna tog strid. Och när kulturchefen tvingades bort vaknade också resten av landet. Kulturen har hamnat nästan överst på dagordningen. Som en fråga för alla.
Medan Larsson återuppväckts i sociala medier styr Louise Erixon vidare. I det lilla formatet steg för steg förverkligar hon den nationalistiskt färgade kulturpolitiken som partiet strävar mot. Som den passande motiveringen löd när hon blev förra årets mäktigaste kulturperson.
Kulturpolitiken i Sölvesborg bygger ett samhälle där bara vissa kan passa in och får vara med. Precis det som all SD-politik börjar med, handlar om och mynnar ut i.
Vi som nu också blivit kulturelit kommer aldrig acceptera att vuxenvärlden tar den ställningen.
