Jägare, politiker, förvaltare
Själva tycker vi att det mest intressanta är frågan om inskränkningar av jakt på skogshare. Det är onekligen lite orättvist att den, med sin vita vinterpäls, får lite svårt att gömma sig snöfria vintrar. Det borde gå att diskutera att utjämna överlevnadsmöjligheterna något.
Däremot är det lättare att ta ställning till påståendet, från olika naturintressen, att jägarna har ett större politiskt inflytande är att de egentligen borde, eftersom de är så få till antal jämfört med andra samhällsgrupper.
De flesta, lyder argumentet, använder naturen för friluftsliv. Och ser exempelvis ekorren som ett njutbart inslag i tillvaron, inte som något som ska kunna skjutas.
Denna enkla matematik har dock några brister.
Politik handlar ofta om att avväga majoritets- och minoritetsintressen. De måste värna samhällsnyttiga verksamheter mot tillfälliga opinioner. Jägarnas är inte bara ute efter att skjuta, de ser också till att övervaka naturen, exempelvis samlare av rovfågelägg, tjuvjägare och nedskräpare.
Jägarna hjälper också till med att avliva trafikskadade djur, betydligt billigare och effektivt än om kommunerna skulle ha heltidsanställda som skötte detta.
Eller vem bedriver skyddsjakt när hundar, höns, gäss och andra drabbas av räv eller mink? Invasiva arter vill vi också gärna att någon håller efter, exempelvis mårdhunden eller mink, bägge inkräktare som ställer till med stor förödelse för fågellivet.
Och ju mer vildsvinen breder ut sig, desto fler ser gärna att det finns jägare som kan hålla dem borta från trädgårdar och närområden.
Vill vi skydda skogsharen är det bästa vi kan göra är att skjuta mer räv.
Att strypa jägarnas tillgång till naturen med argumentet att de är få håller inte. Det är inte mängden personer som avgör, utan den nytta som de producerar.
Jägarna är en minoritet, men deras verksamhet gynnar en majoritet.
Det finns ett annat skäl som förklarar varför politiken tar stor hänsyn till jägarnas intressen. De har nämligen en gemensam filosofi.
”Jägarna är en minoritet, men deras verksamhet gynnar en majoritet.”Stig-Björn Ljunggren
För jägarna är naturen något som ska ”beskattas” i mån av tillgång. Finns det tillräckligt med älgar så ska de skjutas. Finns det för många ska det skjutas fler. Men om tillgången sjunker, då gäller försiktighet.
Detta sätt att resonera har också politikerna: Vi höjer skatten så mycket vi kan utan att den totala arbets- och företagsviljan minskar. Vill vi minska ett beteende så höjer vi extra mycket. Vill vi stimulera vissa aktiviteter lindras pålagorna. Vi kan inte ställa till så folk och företag flyttar ut ur landet. Tvärtom.
Detta sätt att tänka har givit oss dyra plastpåsar, men billig städhjälp. Sprit är dyrt. Bussresor billigt.
Om det är något som förklarar att jägarnas intressen omhuldas av politikerna är det därför att de är i samma bransch. De är förvaltare.
Så när infrastrukturminister Tomas Eneroth var på digitalt besök i Blekinges hamnar igår, då var han här också i egenskap av jaktvårdskonsulent.
