Markus Alexandersson: Krönika: Högern vill hålla kulturkriget vid liv
Det är minst sagt inrikespolitisk stiltje. Visserligen åker Jimmie Åkesson på Göta Kanal och har presskonferenser med sommarvikarierande lokalreportrar, men ytterst få bryr sig om det. När det är sommar vill folk dricka öl i platsglas, klappa takten på en stadsfestival eller, om man har en sådan, tuffa runt i skärgården med sin båt. Man vill helt enkelt leva som man kan och vill.
Att få leva som man vill torde ju vara målet för all politik. Se vad kriser - kriget i Ukraina, epidemier, naturkatastrofer, kriminalitet - innebär i form av inskränkning. Det paradoxala kan ju vara att viss inskränkning i friheten för den enskilde skapar frihet för flertalet; det var något vi lärde oss under pandemin. Det svåra är var gränserna dras.
I en förhållandevis uppmärksammad intervju i DN om klimatpolitiken sa Moderatledaren Ulf Kristersson att ”mitt mål är inte att människor ska ställa om sina liv”. För detta kritiserades han av både klimatpolitikforskaren Naghmeh Nasiritousi och DN:s ledarsida. De menar att en förutsättning för att nå klimatmålen är att vi förändrar våra sätt att leva.
”Det tycks finnas en ängslighet att presentera förslag som uppfattas inskränka friheten i den egna sfären.”Markus Alexandersson
Förmodligen vet Kristersson det också, men kulturkriget har alltmer kommit att handla om i vilken utsträckning människor ska förhålla sig till förändrade villkor och normer, och M-ledaren vill hålla det kriget vid liv.
Det tycks finnas en ängslighet att presentera förslag som uppfattas inskränka friheten i den egna sfären, alltifrån att inte uttrycka sig kvinnoförnedrande eller rasistiskt till att fördela föräldraledighet, köra mindre bil eller frånta barnen rättigheten att äta något annat än kött då och då i skolan.
För drygt 30 år sedan myntade Ny Demokrati begreppet ”Verklighetens folk”, det var i någon mån högerpopulismens intåg i Sverige. På sommaren 2009 plockade KD-ledaren och socialministern Göran Hägglund upp begreppet. ”Vi i alliansen talar mycket och gärna om frihet från höga skatter och regleringar, och det ska vi göra. Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan,” sa han.
Hans önskan förverkligades - nu pratar vi alltmer om de där ”finskrittande ideologerna”, vilka de nu är. Konflikten illustreras som om den stod mellan stad och land där människor i storstäder utmålas inneha all makt och gör livet surt för människor i det som Kristdemokraterna kallar ”hjärtlandet”.
Det visar inte bara den resa som Kristdemokraterna gjort, den visar också hur den politiska diskursen förändrats.
