GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ledare: 48 timmar

Filmen ”48 timmar” från 1982 med Nick Nolte och Eddie Murphy är vi några som kommer ihåg. Ingen minns dock uppföljaren ”48 timmar igen”, eller vad den hette. Nu kommer dock del 3, med Nooshi Dadgostar och Stefan Löfven i huvudrollerna.
Publicerad 15 juni 2021
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) och Socialdemokaternas partiledare Stefan Löfven (S) under filmenspelningen av ”48 timmar, del 3”.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) och Socialdemokaternas partiledare Stefan Löfven (S) under filmenspelningen av ”48 timmar, del 3”.
Foto: Claudio Bresciani/TT

Vad som hänt är att vänsterpartiets Dadgostar givit statsminister Löfven 2 dygn på sig att fimpa förslaget om marknadshyror. Annars blir det misstroendevotum.

Det är inte helt lätt att bifalla den begäran eftersom något sådant förslag inte finns. Däremot har en utredning skickats på remiss, helt enligt hur det svenska demokratiska systemet fungerar.

Men istället för att låta dessa gamla kvarnar mala färdigt följer vänsterpartiet nu hellre den mediala logiken. Vi lever ju i en publikdemokrati, inte en folkrörelsedemokrati längre.

Vad ska vi då säga om vänsterpartiets ultimatum, förutom att det uppfyller alla krav på medial dramatik?

De vill visa väljarna, inte minst missnöjda sossar, att är ett parti som tar kamp. Som väljer strid. Som inte viker ner sig.

”Vänsterpartiet blev lurade på LAS-frågan som hade mycket bättre potential att skapa en politiskt fruktbar konflikt, men där lyckades regeringen komma ner på fötter. Nu tar vänstern en ny chans och höjer insatsen.”
Stig-Björn Ljunggren

Vänsterpartiet blev lurade på LAS-frågan som hade mycket bättre potential att skapa en politiskt fruktbar konflikt, men där lyckades regeringen komma ner på fötter. Nu tar vänstern en ny chans och höjer insatsen.

Vi kan dock ana kryphål i vänsterpartiets ultimatum. De säger att regeringen ska lova att inte lägga fram ett förslag om marknadshyror. Men de har också en annan formulering, nämligen att ett alternativ är att regeringen inleder förhandlingar med Hyresgästföreningen. Exakt vad detta innebär är också något oklart.

Givetvis kommer regeringen att prata med hyresgästerna, liksom med fastighetsägarna och alla andra som är inblandade i dessa frågor.

Det liksom ingår i den svenska modellen. I den pappslöjd som föregår ett politiskt beslut i vårt land är alla inbjudna att ge sina synpunkter via de som kallas ”remiss”. Det innebär att alla, inklusive vanliga medborgare i Blekinge, har rätt att skicka in sina synpunkter till regeringen.

Sen sker en remissammanställning där de viktiga kommentarerna och förslaget sammanställs. Med detta som underlag kan sedan regeringen utforma en proposition. Denna, i sin tur, processas i riksdagen enligt konstens alla regler.

Men dit är det långt. Men vänsterpartiet vill ha action nu. Även med risk för en politisk kris.

Frågan är hur detta kommer att landa?

Det finns som sagt några som efterlyser en stridbar vänster. Men frågan är om svenska folket vill ha politiskt kaos nu, kanske ett extraval, när vi fortfarande är på väg bort från pandemin?

Och kan verkligen ett vänsterparti fälla en arbetarregering och riskera att högern tar makten?

Ja, det kan de. Det var vad som hände 1990 när regeringen Carlsson lade fram det sk. ”idiotstoppaketet”. Då fällde vänsterpartiet regeringen.

Hur gick det då i valet året efter?

Vänsterpartiet tappade drygt en procent och blev riksdagens minsta parti. Och vi fick två nya partier i riksdagen, Kristdemokraterna och Ny Demokrati. Vi fick också en borgerlig regering av det slag som borgerliga helst inte talar om idag utan att rodna en smula, såvitt de har skam i kroppen.

Frågan är om förutsättningarna för nästa års val är bättre?

Läs mer