GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ledare: 6 timmars dumheter

Till en av de märkligaste politiska idéerna som förs fram i den svenska debatten är förslaget om en arbetstidsreform som gör att alla ska arbeta 6 timmar om dagen.
Stämpeluret. Inget för alla arbetsområden.
Stämpeluret. Inget för alla arbetsområden.
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / TT
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

6 timmars arbetsdag är inte bara märkligt, utan rent av dumt.

Det enklaste sättet att avfärda kravet är att det är dyrt och det går att få mer pang för pengarna med andra satsningar. I synnerhet om det innebär att folk ska ha bibehållen lön.

"6 timmars arbetsdag är inte bara märkligt, utan rent av dumt."

För det andra är det här ett utmärkt område för att låta parterna på arbetsmarknaden komma överens om vad som är den bästa lösningen. Möjligtvis kan, enligt känt mönster, ett försiktigt muller från lagstiftarna skynda på den processen.

För det tredje kan 6 timmars arbetsdag vara alldeles utmärkt för några. Medan andra hellre jobbar 12 timmar ibland för att få vara ledig en hel dag i kompensation.

Variationen mellan olika arbetsgrupper är så stor att det just därför är varje bransch och kanske företag eller enhet som bäst vet vad som fungerar. Det är ett utmärkt argument för att parterna ska bestämma detta utan pekpinnar.'

För det fjärde är det klokt att låta stora omläggningar som detta först prövas på lokal nivå för att se hur det blir. Vi ska inte ta fler steg framåt än att vi kan ta ett steg tillbaka.

Men om vi nu ska experimentera med arbetsformerna bör vi kanske också fundera över hur inflytandet för de anställda rent allmänt ska organiseras. Inflytandet över de egna arbetsuppgifterna är centralt för trivsel på arbetet, det vet vi.

För det femte måste vi ha klart för oss att metoden att mäta arbete i tid är, på grund av utvecklingen, på väg att bli obsolet för många. I deras värld är stämpeluret historia.

Detta har pandemin belyst på ett intressant sätt. För alla som kunnat jobba hemifrån har arbete och fritid flutit ihop. Och vi som i trettio år varit i frilansbranschen vet sedan länge att betalningen inte kommer efter hur många timmar vi jobbat. Utan betalningen kommer vid leverans.

Det här hänt att jag fått 10 000 för en artikel som tagit 3 timmar att skriva. Men 500 för något som kostade mig 3 dagar.

Detta är vardagen för alla som befinner sig i ”gigekonomin”, eller kunskapssamhällets marknad. Och det skiljer sig oerhört exempelvis alla som jobbar i vården under denna pandemi.

Således. Låt arbetstiden vara flexibel och varje område utvecklas enligt sin logik.

Jag brukar fråga vänsterpartister, som kört detta med 6 timmars arbetsdag i ett halvt århundrade, om deras partiledare borde gå efter 6 timmar? Naturligtvis inte.

I ett kunskapssamhälle måste nämligen människors kompetens tas tillvara på ett maximalt sätt. Folks hjärnor är drivkraften i samhällsutvecklingen. Därför bör politiken på detta område riktas in på att organiserar samhällets humankapital bäst.

(Det innebär också att pensionsålder gemensam för alla är en kvarleva från gamla tider. Den saken bör också variera efter behov.)

Vi har en utmärkt möjlighet att diskutera detta nu, när parterna under statligt överinseende kommit överens om ett trygghetsavtal, som ska se till att Sverige får en bättre kompetensförsörjning och fler får chansen att utveckla sin fulla potential.

Läs mer