Ledare: Som i andra länder ...

Vi får väl anta att detta spektakel passar som hand i handske för moderaterna, vars främsta hopp i kommande valrörelse är att underminera folks uppfattning att socialdemokraterna är de enda som kan regera riket i krissituationer.

Detta socialdemokratiska styrkebälte har moderaterna länge varit ute efter att fördärva. Och nu får de syre till den brasan. Ur det perspektivet kommer de inte att vara intresserade av att försöka styra upp det tumult som råder.

Moderaterna ägnar sig åt ”oppositionism”. Och då passar det dem bra om vi får samma slags instabilitet som i andra länder.

Men frågan är om de förstår vilken draksådd de därmed är med och sprider?

I gårdagens debatt sade kristdemokraternas Ebba Busch några kloka ord om att politiken nu har handlat mest om partiernas spel, och inte vad som är bra för Sverige. Riksdag och regering har i uppgift att försöka göra livet lättare för människor att leva, sade hon vidare.

I detta verkade hon förstå, vilket alla partister inte gör, att för vanligt folk är skillnaderna mellan partierna inte så tydliga. De har noll förståelse för denna politiska cirkus. Eftersom de inte vill ha det som i andra länder.

Men kristdemokraternas insatser för att stävja det politiska spelet och sikta på sakfrågorna är något höljda i dunkel.

Johan Pehrson från liberalerna påstod att det fanns ett mandatstöd för en icke-socialistisk regering. Och att en sådan borde ha prövats.

Men det är bara jidder. Det mandatstödet finns inte av det enkla skälet att de icke-socialistiska partierna inte är överens om hur de auktoritära politiska krafterna på högerkanten ska hanteras. Några av antisocialisterna vill krama Sverigedemokraterna, de andra vill hålla dem borta från maktens nycklar.

De är nämligen mer oroade över den antiliberala våg som sköljer över världen än vad några vänsterpartister med spenderbyxor kan ställa till med.

Även vänsterpartisterna inser också att det finns en gräns för hur mycket alla goda gåvors givare de kan vara.

Deras partiledare Nooshi Dadgostar försökte i morgonradion presentera sin trofé från förhandlingarna med regeringen. Hon påstod att 700 000 pensionärer, en tredjedel av alla med pension, skulle få en tusenlapp mer i pension. Skattefritt. Några dagar före valet i höst. Och därefter en gång i månaden.

Det kan vi kalla för ett rejält valfläsk.

Men när hon sedan stod i riksdagens talarstol var hon mer försiktig. Nu var tusenlappen till alla borta, de 700 000 skulle få en ospecificerad höjning - och endast de allra sämst ställda möjligtvis få så mycket som 1000 kronor.

Slutsatsen är att det politiska läget i Sverige inte är som vi förväntar oss. Men tyvärr finns risken för att detta är det nya normala. Det blir som i andra länder ...