Ledare: Dörrmattan som kunde bitas
De har varit ett stödparti till socialdemokraterna, som samtidigt har förföljt dem på olika sätt, genom utfrysning, uteslutning och även internering under andra världskriget.
Att sossar satte kommunister i läger under andra världskriget berodde delvis på att de på samma sätt skulle sätta sossar i läger – eller ännu värre! – om de bara hade chansen. De jobbade till en del i maskopi med Sveriges gamla antagonist i öster och ansågs därför vara i behov av viss uppsyn.
Men trots detta har vänsterpartiet oftast stöttat socialdemokratiska regeringar, framförallt med motivet att alternativet är betydligt värre.
Således. Socialdemokraterna har använt vänsterpartiet som en dörrmatta, men sedan, med jämna mellanrum, visat dem en del respekt. De har fått en släng av sleven när läget så krävt. Men sällan eller aldrig har vänsterpartiet fått en reform som inte socialdemokraterna själva tyckt varit rimlig.
Vi kan säga, att det vänsterpartiet lyckats göra är att stuva om i socialdemokraternas prioriteringsordning. Och fått regeringspartiet att hissa en fråga som annars var tänkt att komma senare.
”Efter murens fall slog vänsterpartiet svenskt rekord i högervridning. De slängde kommunistbeteckningen över bord och rodde ivrigt in mot mitten.”Stig-Björn Ljunggren
Efter murens fall slog vänsterpartiet svenskt rekord i högervridning. De slängde kommunistbeteckningen över bord och rodde ivrigt in mot mitten. Där lade de sig ungefär där socialdemokraterna befann sig på sjuttiotalet.
Sovjetväldets undergång gjorde att vänsterpartiet tappade sitt alternativ till dagens kapitalistiska jämmerdal. Istället fick de ett program som går ut på att med olika metoder låta folket få en större andel av näringslivets vinster. De vill mjölka den kapitalistiska kossa mer än de tvehågsna sossarna. Så folk får mer att handla för. Vänsterpartiet har gått från kommunism till konsumism.
De är helt enkelt sossar med pengar. Vilket attraherar många inom arbetarrörelsen som tröttnat på den sparsamhet som rått under några decennier.
Vänsterpartiet är därför inte ett parti som vill hitta lösningar. De är intresserade av några profilfrågor att ha med sig i kommande valrörelse. Detta vill förstås andra partier också ha. Men skillnaden är att vänsterpartiet siktar på att få 10 procent av väljarna, medan exempelvis socialdemokraterna siktar på att bilda regering och styra riket.
Nu har dessa två ambitioner kommit i kollisionskurs med varandra. Var det leder till vet vi inte än.
De borgerliga tycker förstås att det är bra att sossarna blivit avsatta. De talar sig varma om demokratin och folkviljan, om att vi måste få regeringar som kan styra riket med en majoritet i ryggen.
Men de har inte en susning om hur det ska gå till. Det centrala för dem är att sossarna inte styr.
Och vänsterpartiet, de vill att socialdemokraterna ska bilda regering ... nu när dörrmattan har visat att den kan bitas.
Det är en rejäl soppa. För alla som beklagar det som nu händer finns anledning att påminna om en sak:
Om vi väljer 8 partier som dyrt och heligt lovar att inte kompromissa, och samtidigt förväntar oss att någon ska styra riket, då kommer vi att bli besvikna.