GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ledare: Ett demokratiskt tack till svetsaren

Jag sitter och skriver detta på First Hotel Olofströms veranda och blickar ibland ut över Aniaraparken och det nakna Carl Eldh-paret som speglar sig i dammen.
Publicerad 15 september 2021 • Uppdaterad 15 september 2021
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Statsminister Stefan Löfven, tillika partiledare och svetsare, får en Wiktor Olsson-korv av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD).
Statsminister Stefan Löfven, tillika partiledare och svetsare, får en Wiktor Olsson-korv av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD).
Foto: Claudio Bresciani/TT

Det finns länder där sådant snusk inte skulle tillåtas. Det fanns en sådan tid i Sverige också. Men nuförtiden har vi det som kallas för ”ett öppet samhälle”.

Reflekterar över detta eftersom jag nyss hört partiledardebatten i riksdagen, en debatt som följde två stråk:

Det ena gick ut på att ifrågasätta och mer eller mindre medvetet missförstå varandra och ställa retoriska frågor rätt ut i luften, alltså det käbbel vi oftast förknippar med politik.

Det andra stråket var ett varmt samförstånd under avtackningen av statsminister Stefan Löfven.

Det kan tyckas lite motsägelsefullt att samma personer dels talar vänligt om varandra, skämtar om dispyter och konflikter, dels politikgrälar. Men det är trots allt denna motsättning som konstituerar ett demokratiskt samhälle.

Demokratin går ut på att var och en har en knippe okränkbara rättigheter och friheter, exempelvis att säga sin mening och ställa upp i val, och att detta ligger fast och respekteras av alla, samtidigt som vi har majoritetsbeslut i frågor som rör samhällets utveckling.

Demokratin har två ansiktshalvor, en med respekten för andras rättigheter, som tillåter att vi kan gräla och votera om de politiska besluten.

Det finns dem som känner sig främmande inför den dubbelhet som gårdagens riksdagsdebatt uppvisade. Och kanske tycker att det är dubbelmoral. Men de flesta av oss – lyckligtvis – klarar av att gräla med ömsesidig respekt. Vi kan leva med att partiledarna säger vänliga saker till varandra vid vissa högtidliga tillfällen – förutsatt att de vid andra tillfällen talar ur skägget och är precis så grälsjuk som deras ämbete kräver av dem.

”Vi kan leva med att partiledarna säger vänliga saker till varandra vid vissa högtidliga tillfällen – förutsatt att de vid andra tillfällen talar ur skägget och är precis så grälsjuk som deras ämbete kräver av dem.”
Stig-Björn Ljunggren

Det öppna samhället när det är som bäst, kan det tyckas, att det trots oenigheten också finns utrymme för ömsesidig respekt. Att erkänna att det bortom konflikterna också finns sammanhållande länkar, som att alla erkänner att kriminaliteten är ett problem, att alla som kan ska arbeta, att välfärden ska vara väl utbyggd och att det gröna industriella språng vi nu står inför kräver statliga insatser.

Sen exakt hur det ska gå till, det kan vi sedan munhuggas om.

Det näst mest minnesvärda med gårdagens riksdagsdebatt var det som kristdemokraternas Ebba Busch och vänsterpartiets Noshi Dadgostar sade till Stefan Löfven. De noterade att hans klassresa, från fosterhem till landets högsta ämbete, symboliserar det finaste som svensk socialdemokrati står för. Att kunna göra klassresan. Att väljas i kraft av sin begåvning och sin förmåga att få saker uträttade, inte i egenskap av vem föräldrarna är.

Dadgostar noterade också att det är en brist att inte är så många i riksdagens kammare som haft ett ”riktigt jobb” … även det tar vi till protokollet. Bättre en svetsare än en ekonom, tycktes vänsterpartiet mena.

Det mest minnesvärda från avtackningen av Löfven var dock att han fick en redig chilikorv från Wiktor Olssons i Bräkne-Hoby.

Jag är glad över att finnas i en bygd där statyer får vara nakna. Svetsare kan bli statsministrar. Och korvarna har eldig smak.

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post