Ledare: Här behöver städas!
Vi har idag en fantastisk tillgång till information och ett flöde som makthavare ännu inte riktigt lärt sig bemästra. Alla kan med enkla medel skapa sig en egen nätbaserad aktivitet, odla sina intressen med likasinnade, driva opinion eller nätverka.
Det är i huvudsak positivt. Och hoppet om att teknologin kan förnya demokratin kvarstår.
Men det är också uppenbart att det på sociala medier finns också en asocial sida. De är infekterat av ondska, dumhet, ressentiment och annat elände, ofta framburen med den elakhet som präglar människor som givit upp hoppet och därför kör allt i botten.
Vi bör påminna om den samhällslag som säger att dåliga människor driver bort goda människor. Svinpälsarna tenderar att vinna när de anständiga lämnar.
”Vi bör påminna om den samhällslag som säger att dåliga människor driver bort goda människor. Svinpälsarna tenderar att vinna när de anständiga lämnar.”Stig-Björn Ljunggren
Risken med detta är att ett demokratiskt samhälle därmed förlorar sansat folk, och kvar blir enbart de som själv saknar omdöme, eller anpassar sig till samtalsgrobianernas vettlöshet.
Vi bör därför göra vad vi kan för att hålla sociala medier anständiga , så att det går att diskutera, debattera och samtala, utan att en kakafoni av huvudkrympande skitprat.
Här behöver städas!
Men låt oss städa med förnuft. Det visar sig att några av dessa hatare och nätkverulanter faktiskt går att övertyga om värdet av att sänka tonläget lite. Även nätvärstingar kan, med lite lirkande, börja reflektera.
Det kallas för ”lågaffektivt bemötande”. Och skiljer sig avsevärt från hatarnas egen världsblld, som brukar gå ut på att brottslingar och andra som kommit på sned i tillvaron ska låsas in och nyckeln kastas bort. Eller katapulteras ut ur folkhemmet.
De förstår inte själva att de är personer som har ett problemskapande beteende, som riskerar växa om det inte åtgärdas.
Några av näthatarna och deras försvarare hävdar att de har ett uppdrag att framföra folkets verkliga åsikter om förflackning, multikultur, migration, brottslighet och annat elände.
Men vad de egentligen åstadkommer är det motsatta – de minskar chansen för vanligt folk ge luft åt sin frustration. Och ger argument för dem som önskar reglera sociala medier.
Hatarna ger den som i all enkelhet vill framföra de folkliga dygderna dåligt rykte.
Men som sagt, låt oss städa med förnuft. Några av hatarna går faktiskt att prata med, genom den kända nytestamentliga metoden att vända andra kinden till. Om någon brister ut i en kaskad av otidigheter, med könsord och vanliga svordomar, är det förstås frestande att ge igen med samma mynt – enligt gammeltestamentlig metod, öga för öga, tand för tand – men påfallande ofta ger ett hyggligt bemötande ett överraskande positivt resultat.
Så kanske är ändå några av hatarna möjliga att vinna över på den goda sidan. Inte sällan lever de ett dubbelliv, och är i normala fall goda föräldrar, trevliga grannar och skickar sin gamla mor en blomma på mors dag.
Och om inte det går får vi helt enkelt utesluta de oförbätterliga. De får sitta på sitt rum och sura. De ska inte tillåtas ta över vårt gemensamma demokratiska vardagsrum.
