Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Ledare: Hård facklig kamp kan raseras

Motgångarna för de fackliga rättigheterna världen över kan inte räknas på två arbetarhänder. I Hongkong grips fackliga aktivister på löpande band, på Filippinerna har en facklig ledare nyligen mördats och i Ukraina stiftades förra året grovt antifackliga lagar.
Publicerad 13 maj 2021
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Det är ingen slump att byggnadsarbetare i Sverige har förhållandevis goda villkor.
Det är ingen slump att byggnadsarbetare i Sverige har förhållandevis goda villkor.Foto: LEIF R JANSSON / TT

Med blicken ut mot arbetare i andra länder är det lätt att tro att hotet mot drägliga arbetsvillkor, schyssta löner och en pension som går att leva på är något som lurar i långt borta i fjärran. Men faktum är att det förslag om minimilöner som EU i höst ska rösta om, riskerar att försämra arbetsvillkoren på hemmaplan - såväl i Stockholm som i Sölvesborg.

Det är inte en slump att byggnadsarbetare i Karlshamn tjänar dubbelt så mycket - om inte mer - som en byggnadsarbetare i Kiev. Lönerna och villkoren vi tar för givet här hemma är inte resultatet av att svenska arbetsgivare en dag vaknade på den ljusa sidan och kände sig sugna på att betala tjänstepension, milersättning eller traktamenten. Det är resultatet av mer än ett sekels facklig organisering och hård kamp. En minimilön på EU-nivå hotar att jämna vår hundraåriga kamp med marken.

”Vi råkar bara veta att facklig organisering lönar sig bättre än lagstadgade minimilöner. För varför ska arbetsgivarna betala 300 spänn i timmen, om den lagstadgade miniminivån är hälften? Eller ännu mindre?”
Linn Svansbo
Annons

I en global värld krävs naturligtvis globala lösningar, både inom och mellan länder. Inför omröstningen i Bryssel i höst kan vi räkna med att tongångarna från arbetsgivare och högerpartier kommer att vara tuffa. Fackföreningsrörelsen kommer återigen bli brunsmetad med anklagelser om främlingsfientlighet och brist på internationell solidaritet. “Är det inte bättre att en byggnadsarbetare från Polen kan tjäna mer pengar där då? Ska ni stoppa hans chans till högre lön där, bara för att svenska arbetare inte ska få det sämre?” kommer det att heta. “Socialdemokraterna och facket skiter i solidariteten med arbetarna från fattigare EU-länder.”

Nej då, det gör vi sannerligen inte. Vi råkar bara veta att facklig organisering lönar sig bättre än lagstadgade minimilöner. För varför ska arbetsgivarna betala 300 spänn i timmen, om den lagstadgade miniminivån är hälften? Eller ännu mindre? Lönenivåer - och resten av villkoren i kollektivavtalet - behöver upprätthållas genom den modell vi byggt: arbetare organiserar sig i facket, arbetsgivarna i arbetsgivarorganisationen och så ses vi någon gång vartannat år vid förhandlingsbordet för att förhoppningsvis göra avtalen ännu bättre.

Sverige är ett av de bästa länderna inom Europa att leva och arbeta i. Idén med att vara en medlemsstat i EU bör vara att göra andra länders villkor lika bra som våra, inte våra villkor lika dåliga som deras. Demonstrationer i Hongkong och lagar i Ukraina kan kännas långt borta från vardagen i äldreomsorgen eller på byggarbetsplatsen på hemmaplan. Men när semesterersättningen betalas ut ungefär samtidigt som politikerna går till en antagligen lång och krånglig omröstning på franska nere i Bryssel - kom ihåg att de antifackliga vindarna världen över är ett hot även för arbetarna i Blekinge.

Linn Svansbo
Annons
Annons
Annons
Annons