Ledare: Ministerns främsta plan tycks vara att förvilla
Sverige ökar utsläppen. Det är en direkt följd av regeringens politik och kan inte kopplas till att ekonomin växer.
Det är förstås anmärkningsvärt i sig.
Nästan lika anmärkningsvärt är att regeringens största ansträngningar verkar handla om hur man pratar bort frågan och förvillar. När det brådskar kring åtgärder om klimatet har den här regeringen med öppna ögon insett att om man vill ha Sverigedemokraternas stöd är det på bekostnad av en klimatpolitik.
När miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari (L) de senaste dagarna har fått kommentera SCB:s siffror har hon i det närmaste avfärdat det med att ökade utsläpp var i enlighet med vad regeringen förväntade sig.
Det är inte mindre allvarligt för att det är enligt regeringens plan - det som är allvarligt är att regeringen planerade för det. Regeringens plan är dock att nå EU:s klimatmål, slår hon fast.
Det förefaller emellertid vara mindre viktigt för ministern att tala om hur målen ska nås och vad det kräver av människor och det moderna samhället. Hon är mer intresserad av att i stundtals märkliga tirader söka konflikt och få alla försök kring samtal om konkreta åtgärder att urarta. Vad sa hon egentligen? är en vanlig känsla efter alla de där intervjuerna.
”Det förefaller emellertid vara mindre viktigt för ministern att tala om hur målen ska nås och vad det kräver av människor och det moderna samhället.”Markus Alexandersson
Att hon är en av ministrarna som väljarna enligt Novus är mest kritisk till - 39 procent har mycket eller litet förtroende för henne - kan ha bidragit till ett något annat och mildare tonläge den senaste tiden. Klimatfrågan är för viktig för Liberalernas trovärdighet för att slarva bort, tycks ändå strategerna ha tänkt.
I SVT:s Agenda i söndags var ministern återigen mer intresserad av att med språkets hjälp försöka manipulera verkligheten och framställa klimatfrågan som den konflikt som Tidö-gänget önskar. Hon hade, enligt egen utsago, inte ”höjt reduktionsplikten” utan infört en ”ny reduktionsplikt”. På samma sätt försökte hon framställa elbilspremien som något totalt annorlunda än den tidigare regeringens åtgärder.
Det viktiga tycks vara att framställa högeralternativet som diametralt annorlunda. Det är förstås för att för SD är klimatpolitiken ett rött skynke och det som den förra regeringen gjorde ska absolut inte den här göra.
Romina Pourmokhtari är satt att fixa det - och hon gör det till stor del med hjälp av språket.
Och hon gör det ”bra”.
I DN beskriver hon det i måndagstidningen som ”att gå ner i spagat”.
Sverker Sörlin, idéhistoriker och professor i miljöhistoria vid KTH, är kritisk mot Romina Pourmokhtaris sätt att kommunicera, bland annat att hon utgår från en verklighet som inte existerar. I sin podd Stora idéer säger han att hennes tirader håller alla frågvisa på avstånd och att ”på detta sätt signalerar hon handlingskraft”, men samtidigt som ambitionsnivån i politiken ”successivt sänks eller gjorda utfästelser glöms eller avförs eller åtgärder skjuts på framtiden”. Han menar att det skadar tilltron till demokratin och politiken.
Och så ökar det utsläppen, fastän de borde minska.
Fast det håller ju ihop Tidö-partierna. För Liberalerna är det tydligen värt ganska mycket.