Ledare: När krisen blir en ursäkt
En sådan gammal skåpmat är förställningen om att vi behöver någon slags medborgarplikt. Tanken framförs av några debattörer på DN Debatt igår, bland annat förre statsministern och socialdemokratiske partiledaren Ingvar Carlsson. I sitt sällskap har han också några andra gamla statsråd, professorer och opinionsbildare.
Vad de föreslår är alla i en årskull – strax över 100 tusen – kallas in för mönstring. Några får militär utbildning och blir krigsplacerade, andra får krisutbildning och blir krisplacerade.
Det är således någon slags utvidgad värnplikt de vill införa. Den militära plikten var tyvärr något som togs bort under villfarelsen att vi i Europa lever i den eviga fredens tidevarv, och att det enda som behövs är att vi kan luftlandsätta soldater i fjärran länder när Imperiet önskar.
Uppdraget nu är väl snarare att se till att ”lumpen” åter blir en viktig del av värnet om vårt lands oberoende. Det är också rimligt att detta utvidgas till att gälla även andra områden än den rent militära. Men att det i så fall är kopplat till försvarsmakten, inte till någon allmän uppfostringsambition förklädd till krisberedskap, som verkar vara vad debattörerna på DN Debatt har som mål.
Det verkligt intressanta med debattinlägget är att det inte nämner skolans roll. Och att det finns långtgående förslag om såväl obligatorisk förskola som gymnasieutbildning - och att vi därför i en snar framtid kan ha en ordning där barnen lämnas till plugget vid två års ålder, för att sedan blir släppta till friheten vid 18.
Det kan tyckas att några av de förslag som debattörerna lägger – exempelvis att alla ska lära sig första hjälpen – redan borde vara avklarade under de nästan två decennier av det uppväxande släktets levnad som staten vill förfoga över.
Vi föreställer oss också att en del andra färdigheter lätt kan läras ut i skolan – som att släcka bränder, hantera giftiga ämnen eller kravla sig ur en isvak, liksom ta körkort och bekanta sig lite med vapen och sprängämnen.Att på den långa skolutbildningen lägga ytterligare någon slags medborgartjänst verkar överdrivet. Det är också tvivelaktigt att resonera som debattörerna gör, att en sådan samhällstjänst skulle öka tilliten i samhället, och göra folk mer välvilligt inställda till rådande ordning.
”Förslaget om obligatorisk medborgartjänst verkar vara en slags kvarsittning för ungdomen, inte för att de misskött sig i skolan, utan därför att skolan misskött sitt uppdrag.”Stig-Björn Ljunggren
Det kan lika gärna leda fram till ett ökat misstroende mot demokrati och samhälle. När plugget äntligen är över, och sången om studentens lyckliga dagar tonat ut, tvingas iväg till någon statlig eller kommunal institution för att lära sig sortera sopor är knappast rätt väg att väcka ett sunt medborgarskap.
Förslaget om obligatorisk medborgartjänst verkar vara en slags kvarsittning för ungdomen, inte för att de misskött sig i skolan, utan därför att skolan misskött sitt uppdrag.
Kriser leder nästan alltid fram till att makten får en ursäkt att koppla ett starkare grepp om samhället och dess medborgare. Oftast inte utan goda skäl. Det är inte det knepiga. Utan den svåra konsten är att ta sig ur det greppet och återerövra friheter när krisen är över.
