Ledare: Nu jävlar!
När det uppkommer en panikartad stämning gäller det att antingen tiga still eller sjunga med i Nu Jävlar-kören. Sedan gammalt förhåller det sig på så sätt, att när världen delas upp i kristna och kannibaler, kommer varje resonemang i flera led att betraktas som en pervers önskan att börja äta människokött.
” Sedan gammalt förhåller det sig på så sätt, att när världen delas upp i kristna och kannibaler, kommer varje resonemang i flera led att betraktas som en pervers önskan att börja äta människokött.”Stig-Björn Ljunggren
En panikartade stämning framkallad av utrikespolitiskt kaos ger också näring åt den mest förfinade varianten av härskarteknik, nämligen att tilltala den som vill diskutera, eller rent av opponera, som en landsförrädare.
Just nu, i skrivande stund, verkar det som om Natofrågan slutgiltigt kommit upp på dagordningen även för socialdemokrater. Även sådana som annars sett denna organisation som USA-imperialismens beväpnade gren.
För egen del anser vi att detta inte är situationen att få Nu Jävlar-panik. En säkerhetspolitisk linje ska inte vara av den arten, att den ändras med vindkantringar. Inte ens om dessa är våldsamma. Då är det inte säkerhetspolitik utan osäkerhetspolitik.
Den svenska linjen har byggt på ett första led som säger att vi ska försvara rikets relativa oberoende. Vi gör det genom att vara alliansfria för att kunna stå neutrala i krig, och för att skapa trovärdighet för detta har vi ett efter våra förhållanden starkt försvar.
Men vi är inte dummare än att vi inser att vi mycket väl kan bli indragna i en konflikt. Och att vår försvarsmakt inte kan klara av att fullgöra sitt uppdrag att freda vårt territorium. Då räknar vi med hjälp, och den är förberedd.
Vi har till och med förberett att denna kamp kan förloras, och att landets folkvalda tvingas gå i exil för att på så sätt fortsätta kampen.
Vi kanske ska påminna om att Nu Jävlar-attityd också tillämpades under Irakkriget och konflikten i Syrien. Borgerliga partier ansåg att vi skicka militär trupp för att sopa undan ondskan.
Nu Jävlar-känslan gjorde också att vi rustade ner det nationella försvaret för att kunna delta i internationella insatser. Exempelvis i Afghanistan.
Att ta upp det senare är idag som att prata om rep i hängd mans hus. Nej, innan vi utvärderar den insatsen ska vi minsann gå med i Nato!
Låt oss påminna om att vårt nära samarbete med Nato gör själva medlemsfrågan till en formalitet. Upplägget är att vi i Sverige inte erbjuder oss som uppmarschområde mot våra grannar, men att det kan bli ett sådant om vi blir angripna.
Men givetvis är inte detta skrivet i sten. Det kan uppkomma en situation där vi gör det slutgiltiga steget in i ett formellt försvarssamarbete. Men där är vi inte än. Och det ska vara ett genomtänkt steg - tillsammans med Finland - och inte baserat på panikartad Nu Jävlar-instinkter.
Ha is i magen. Håll fast vid vår linje om att inte vara med i Nato, men samöva, framförallt med Finland, och se till att vi rustar upp rejält och inte minst låta fler göra värnplikten så att vi vid behov kan sätta ett helt folk i vapen.
