GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ledare: Partisympatierna - inget förvånande

SCB-undersökning om partisympatierna som presenterades igår visar att inget speciellt hänt i svensk politik.
Statsminister Stefan Löfven har anledning att inte se alltför missnöjd ut. Trots allt.
Statsminister Stefan Löfven har anledning att inte se alltför missnöjd ut. Trots allt.
Foto: Jonas Ekstromer/TT
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.

Undersökningen visar ytterst måttliga förändringar av väljarsympatierna. Och det som skett, ligger helt inom ramen för det förväntade. Partierna får ungefär vad de förtjänar.

Det gäller främst för liberalerna, som noterar ännu ett uselt opinionsresultat, 2,5 procent. Ingen av kvinna född kan hävda att detta är orättvist. Snarare undrar vi vilka som är dessa kvarvarande är?

Vem röstar på ett parti som agerar som de försökte återuppliva Åsa-Nissefilmernas pilsnerfilmscharm?

"Vem röstar på ett parti som agerar som de försökte återuppliva Åsa-Nissefilmernas pilsnerfilmscharm? "

Det stora problemet för liberalerna är att inget av detta kan avhjälpas genom att de vare sig byter ut partiledaren eller ändrar linje igen. Det enda de kan hoppas på är ett underverk.

Miljöpartiet då? De ligger under 4-procentspärren. Förtjänar de att åka ur riksdagen?

Ja och nej. Tyvärr är det vanligt att små partier förlorar på att sitta i en regering och att de får mer väljarstöd om de är en gallsprängd opposition. Men det tycks vara så, att partier i allmänhet ändå föredrar regeringsansvaret. Detta därför att de har en fast ideologisk övertygelse och håller på med politik därför att de vill göra skillnad. Inte för att ha fet lön och folkets kärlek.

Det är förstås beundransvärt.

Problemet miljöpartiet har är att deras politiska inriktning gör många väljare förbannade – medan de som vill se tuffare klimatpolitik tycker att de gör för lite. Miljöpartiet drabbas således av två slags missnöje och alltför få uppskattar deras ansvarstagande. Som de dessutom är dåliga på att sälja in.

Att centerpartiet går fram, mest av alla partier, nästan 2 procent, är inte heller så konstigt. De vill vara en uppsamlingsplats för liberaler som inte gillar Sverigedemokraterna, och utgöra gravitationspunkten i ett mittenblock i svensk politik. Så långt är detta i vart fall inte ett fiasko.

Här kan vi säga att våghalsigheten i att mäla sig ut ur den borgerliga gemenskapen har betalat sig. Medan liberalernas motsvarande drag, i den andra riktningen, inte belönats.

Märta Stenevi och Miljöpartiet råkar ut för två sorters missnöje.
Märta Stenevi och Miljöpartiet råkar ut för två sorters missnöje.
Foto: Henrik Montgomery/TT

Att socialdemokraterna går tillbaka från 29,4 till 28,2 är inte att beteckna som en katastrof. Det hade kunnat vara mycket mycket värre med tanke på hur pandemin förlupit i Sverige.

Stefan Löfven kan vara rätt nöjd ändå.

Det verkar helt enkelt som om väljarna ändå inte är alltför missnöjda med coronahanteringen. Antagligen ligger andra orsaker bakom tillbakagången. Det är bara att följa nyhetsrapporteringen så förstår vi varför …

Och samma sak gäller kristdemokraterna. Den mediebild som deras partiledare dras med är förstås föga inspirerande för väljarna.

Moderaterna står och stampar på ungefär samma siffror, trots att de övergivit sin ”öppna era hjärtan”-linje till förmån för den traditionella högeruppfattningen att allt bus ska låsas in, helst redan i småskolan. Sverigedemokraterna ökar med dryga procenten, vilket vi för betrakta som föga förvånande, med tanke på det missnöje som finns ute i landet över såväl migrationsfrågan som pandemihanteringen.

Slutligen. Vänsterpartiet ökar endast en smula. Det är egentligen det enda mysteriet. Är vänstern politiskt död?

Läs mer