Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Ledare: Söndagsskola om kristendom och socialism

Bengt Olof Dike skrev i onsdags ett insändarsvar på min förra Söndagsskola: ”Gud är större än socialismen”.
Publicerad 19 september 2021
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Georg Friedrich Hegel (1770 -1831), en länk mellan kristendomen och socialismen.
Georg Friedrich Hegel (1770 -1831), en länk mellan kristendomen och socialismen.Foto: STR

Om jag trodde att den Gud som han hänvisar till verkligen fanns, då hade han haft ett trumfkort på hand som tvingat mig att ligga platt på marken och tigga om nåd.

Men nu har vi ingen anledning att tro på denne Gud, lika lite som det finns skäl att tro på tomtar eller troll. Detta inte sagt som något annat än ett konstaterande och utesluter inte att tro på olika fenomen inte har sin betydelse för vårt välbefinnande.

Annons

Och jag har sett uttalade ateister på sitt yttersta åberopa denna Gud de tidigare förnekat. Det är ju dumt, i den situationen, att chansa.

Men kärnan i söndagsskolan förra veckan var konstaterandet att det finns en stark släktskap mellan kristendom och socialism. På många plan, såväl ideologiskt som organisatoriskt.

I den kristna uppfattningen ses utvecklingen som en trestegsraket som inleds med den oskyldiga tillvaron i Paradiset. Därifrån katapulterades de syndiga människorna ut i eländet där vi nu befinner oss – Jämmerdalen. Och här stretar den kristne på, för att förhoppningsvis hamna i Himmelriket.

Denna trestegsmodell övertogs av 1800-talsfilosofen Friedrich Hegel. Enligt denne kunde mänsklighetens historia delas in i tre faser. I den första befinner vi oss på ett primitivt stadium där vi börjar söka efter oss själva, Uppvaknandets fas.

I nästa period, Sökandet, utvecklas historien steg för steg, för att bli allt mer avancerad, där människor gör ständigt nya erfarenheter. Och så småningom kommer ”världsanden” att finna sig själv och vi uppnår ett slags nirvana, Historiens slut

Karl Marx påverkades starkt av Hegel. Därför kom marxisterna i hans efterföljd att bygga en historiesyn med en likartad tredelning av historien.

Först det primitiva Urkommunistiska samhället, där en slags jämlikhet rådde. Så kom Klassamhällen, från slavsamhälle, via feodalism, till kapitalism. Och här skulle ett språng ske, in i ett nytt klasslöst samhälle, befriat från förtryck och annat elände, Kommunismen.

Kristendomen och socialismen bygger således på en likartad syn på utvecklingen.

Ur detta kommer också en organisatorisk likhet. De socialistiska partierna uppkom delvis med stark influens från frikyrkorörelsen. Det var predikanterna i denna omvälvning som lärde arbetarna att läsa, skriva och vara uppkäftiga.

Medan de frikyrkliga vände sig mot svartrockarna i Svenska kyrkan, så siktade arbetaragitatorerna in sig på brukspatroner, riksdagspampar och andra förtryckare.

”Medan de frikyrkliga vände sig mot svartrockarna i Svenska kyrkan, så siktade arbetaragitatorerna in sig på brukspatroner, riksdagspampar och andra förtryckare.”
Stig-Björn Ljunggren
Annons

Resultatet blev det system vi för tillfället har. En demokrati där ingen tillåts vara översittare.

Inom den socialistiska rörelsen kan vi se en indelning mellan vänsterextremister och kommunister å ena sidan, och å andra sidan socialdemokrater och förnyare.

Vilket motsvarar ungefär det vi ser inom kristenheten, en mer fundamentalistisk bokstavstrogen rörelse med gamla testamentet som bas, och en nytestamentlig experimentverkstad.

Alla åberopar de förstås kärleken till sin nästa. Men tolkningarna av hur det ska gå till är oerhört olika. Det märker vi när dessa krafter brakat samman i kyrkovalet.

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons