Ledare: Vad ska riktiga liberaler göra nu?

Spännande är det definitivt.

Spännande är också hur riktiga liberaler ska hantera den politiska förändring som nu sker.

Det som har hänt är nämligen att det borgerliga politiska dimensionen är på väg att rämna. Det borgerliga blocket finns inte längre. Det har konverterat till att bli ett högerblock med politiska inslag som riktiga liberaler har svårt att hantera.

Exempelvis skapandet av en repressiv stat som får tillstånd att muddra folk utan skäl, som gör allt mer påträngande övervakning av medborgarna, som sätter upp kameror och låter lagföra folk utan tydliga skäl.

Och så har de börjat laborera med kulturkrigsambitioner för att misstänkliggöra andra religioner än deras egna ”sanna” kristendom.

Det som förr kännetecknade moderaterna och folkpartisterna (som av okänd anledning kallar sig ”liberaler”) var en gång i tiden att de stod för frihet och motsatte sig en alltför påträngande stat.

Numer är kärnan i deras framfart ”frihet under övervakning”.

Tänk om socialdemokraterna hade haft ett program bestående av riktade folkräkningar av rikemansdistrikt på det sätt som regeringen nu vill undersöka invandrartäta områden; om sossar hade genomfört visitationszoner kring Stureplan för att komma åt överklassens knarkande; om arbetarrörelsen drivit fram ett gigantiskt industriprojekt i 300-miljardklassen där staten sätter energipriserna för att trygga bolagens vinster! Samt toppar detta med att låsa in så många som möjligt i fängelse?

Vilket liv det skulle ha blivit om ”DDR-Sverige”, ”Sosse.Gulag” och ”Stålverk 80”-fasoner ...

Dåtidens liberaler sade dessutom att sossestatens farlighet består i att den expanderar genom att rida på det ”problemformuleringsprivilegium” som säger att alla samhällsproblem måste lösas med en alltmer aktiv stat. Steg för steg, långsamt men säkert, expanderar överheten sin kontroll över medborgarna. De påpekade att vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser. Och de avskydde vänsterns populism och manade till eftertanke och balans.

Förr var högerns själva så obekväma med högerideologins arvegods att de bytte partinamn, från ”Högerpartiet” till ”Moderata Samlingspartiet”. De ville vara moderata, inte höger ...

Det var då det!

Kanske är den förändring som nu sker, där stora delar av borgerligheten blir höger, jämföras med hur socialdemokraterna konverterade under 80-talet. Fast socialdemokraterna gick tillbaka mot mitten efter en av väljarna föga uppskattad vänstersväng på sjuttiotalet.

Det som skedde på åttio- och nittiotalet var att arbetarrörelsen under en stor suck övergav sina paroller om ”ekonomisk demokrati” och ”socialism” till förmån för ”den tredje vägen” och ”välfärd”. En stor förflyttning i riktning mot väljarna. Vilket också är vad borgerligheten gör. Men de går åt höger, inte åt mitten.

Socialdemokraterna övergav sin paternalistiska ådra, men borgerligheten tillskansar sig den.

Vi som följt moderaternas ideologiska utveckling kan konstatera att de nu, på grund av samhällsförändringar och Sverigedemokraternas framgång, har återvänt till den fördemokratiska högerns auktoritära profil.

Regeringen består av ett gäng MUF-veteraner vars politiska karriär har präglats av kritik mot den auktoritära staten, som pratat om marknaden och individens frihet.

Men så icke längre. Nu har de blivit statskramare!

Staten & kapitalet ska åter sätta sig i samma båt!

Vad vi kommer att se framöver är hur denna nybildning av högern gör det allt mer ansträngt för riktiga liberaler att stå ut med denna nygamla höger. Frågan är var de ska ta vägen?

Ska de bita huvudet av skam och hoppas på det bästa, även om det innebär att de stödjer en regering där det auktoritära och paternalistiska SD har ett dominerande inflytande? Eller ska de fortsätta kämpa för frihet och ett öppet samhälle fast det innebär att de riskerar att hamna utanför maktens cirklar?

Detta är en fråga som vi på Sydöstran kommer att följa noga framöver.