Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Ledare: Välvilligt snack i skamlös verkstad

Trots allt snack om solidaritet med Ukraina, vad görs egentligen för att se till att de flyktingar som kommit därifrån också får chansen att komma till sin rätt?
Flyktingpolitiken • Publicerad 8 mars 2023
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Hjälpsänding går från Sverige till Ukraina. Och från Ukraina till Sverige.
Hjälpsänding går från Sverige till Ukraina. Och från Ukraina till Sverige.Foto: Privat

Istället är systemet snarare upplagt för att försvåra för flyktingarna. Ett vanligt klagomål är den njugga ersättningen på drygt 70 kronor per person och dag. Det går givetvis inte att leva anständigt på. Vilket också är poängen.

Men problemet är också att de många gånger kompetenta flyktingarna inte får hjälp att anpassa sina förmågor till det nya landet.

Annons

Utvecklingen har gått från att vi ska öppna sina hjärtan och inte bygga några murar – till att stänga gränsen och försöka förmå folk att flytta tillbaka igen. En varm välkomnande famn ersattes med en njugg, byråkratisk och känslokall flyktingpolitik.

”Utvecklingen har gått från att vi ska öppna sina hjärtan och inte bygga några murar – till att stänga gränsen och försöka förmå folk att flytta tillbaka igen. En varm välkomnande famn ersattes med en njugg, byråkratisk och känslokall flyktingpolitik.”
Stig-Björn Ljunggren

På väljarnas begäran, ska väl tilläggas ...

Men just när den invandringspolitiska politiken börjat återfinna sin traditionella strikta hållning till såväl flyktingar som arbetskraftsinvandring så bröt kriget ut.

Plötsligt handlade inte längre flyktingar om folk från Långtbortistan, fjärran från vår europeiska kulturkrets, utan nu var det plötsligt våra kusiner från Ukraina som drevs på flykt.

Kriget gav upphov till dramatiska förändringar. Medlemskap i Nato, vapenexport till krigförande länder och återupprättad krigsmakt. Och körsång om att Ukrainas sak är vår.

Men tittar vi lite närmare på vad som hänt på hemmafronten så är det inte lika imponerande. Låt oss ta ett illustrativt exempel:

Att vi skickar förnödenheter till Ukraina är ett utslag av vår solidaritet. Såväl svenska staten som det civila samhället ställer upp. Men faktum är att det också skickas förnödenheter åt andra hållet – det är ukrainare som skickar sådant som kläder och liknande tillbaka till Sverige, så att deras släktingar ska kunna leva någorlunda anständigt i det där kalla, byråkratiska, snåla men fredliga landet i norr.

Svenska politiker som säger att Ukrainas sak är vår menar säkert detta. Men ingenting i den konkreta politikens utformning tyder på det. Vi ger inte flyktingarna den chans de behöver - och vill ha - för att kunna göra rätt för sig.

De ansvariga politikerna ägnar sig åt välvilligt snack i skamlös verkstad.

Därmed missar Sverige också chansen att göra en möjlighet av ett problem. Att vi snålar mer ersättningarna är en sak, men att vi inte gödslar med utvecklingsmöjligheter är både elakt och idiotiskt.

Annons

För en tid sedan slog några socialdemokratiska politiker (Karin Wanngård, Emilia Bjuggren, Alexander Ojanne) larm i en debattartikel i SvD (3 feb) om hur illa ställt det är:

”Vi befinner oss i ett nytt läge som kräver nya beslut. Alla partier oavsett politisk färg är eniga om att vi ska stötta Ukraina. Men det innebär inte bara militära stödpaket till frontlinjen, vi måste också ta hand om de tiotusentals människor som flytt Putins bomber. Det är dags att regeringen ser över stöden till de ukrainska flyktingarna i Sverige.”

Ungefär så.

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons