Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Ledare: Vår främsta popcornmaskin

Förr gällde tumregeln att när alla partier grälat färdigt så hamnade de ungefär där liberalerna hela tiden positionerat sig.
Publicerad 15 januari 2021
Sydöstrans ledarsida delar arbetarrörelsens grundläggande värderingar.
Representanten för Sveriges främsta politiska popcornmaskin, liberalernas partiledare Nyamko Sabuni.
Representanten för Sveriges främsta politiska popcornmaskin, liberalernas partiledare Nyamko Sabuni.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det var på den tiden väljarna hade liberalerna – eller folkpartiet som de hette då - som sitt näst bästa parti. Det var ungefär där folk hamnade när de fick väga ihop sina åsikter. Men trots det var det mycket sällan någon kunde tänka sig rösta på dem.

Det som fortfarande gäller är att folk tvekar att rösta på partiet. Däremot är de inte näst bäst längre.

Annons

Ett parti som ligger och skvalpar i mittens rike, låter andra partier gräla om futiliteter och skämma ut sig med en massa käbbel, kan klara sig rätt långt. Men det krävs också något mer, ett eget unikt förslag till väljarna. En profilfråga att hänga fast på normalitetspositionen, ungefär som ett kuttersmycke.

Länge var denna prydnad skolan. Så fort liberalernas Jan Björklund dök upp i TV-rutan visste vi att han skulle säga något om att skolan måste hålla kunskaperna i helgd. Även om andra partier sa samma sak så lyckades Björklund göra sin framställning så tillspetsad och ettrig att det var hans tolkning av skolpolitiken som blev den mest tydliga fyrverkeriraketen.

Därmed fick han en polarisering till stånd i skoldebatten. Några som tyckte ungefär samma sak stärktes, samtidigt som motståndarna blev rasande, gjorde attacker på honom och liberalerna, och därmed stärkte deras position som kunskapsskolans främsta företrädare.

Det som hållit liberalerna flytande har varit den sortens balans mellan att vara det försiktigt resonerande vettiga partiet – kompletterat med en eller annan profilfråga.

Men vad är liberalerna idag? Någon som kan komma på ett tydligt ställningstagande som ger dem en unik position?

Det är svårt. Och det är egentligen ännu värre. För om vi helt chansartat gissar på en liberal huvudfråga så är möjligheten rätt hög att vi träffar rätt. Av det enkla skälet att de försöker profilera sig på i stort sett allting.

Liberalerna tycks ha bestämt sig för att vara svensk politiks främsta popcornmaskin. Genom att ösa ur sig politiska förslag och attacker så hoppas de på att någon gång ha hittat hem till alla väljare i någon viktig fråga.

”Liberalerna tycks ha bestämt sig för att vara svensk politiks främsta popcornmaskin.”
Stig-Björn Ljunggren

Men resultatet blir att de för varje kaskad av uttalanden sjunker lägre och lägre i opinionsmätningarna. När allt är en profilfråga blir ingen fråga det.

Och låt oss påpeka att vi inte en sekund tror att dessa problem har med partiledaren att göra.

Den förre partiledare för liberalerna, Gunnar Helén, yttrade de berömda orden: ”Att vara liberal är att vara kluven”.

Annons

Detta har många gjort narr över under åren. Det sågs som ett erkännande över att inte liberalerna var ett parti som hade den där höga svansföringen som de mer ideologiskt fint brinnande partierna kunde ståta med.

Men numer beklagas istället polariseringen i samhället och många efterlyser ett sansat samtal om vår gemensamma framtid, en vuxen i rummet, ett faktabaserat beslutsfattande.

Det vi behöver är inte ett klimat där ja är ja och nej är nej, utan ett resonerande som inte nödvändigtvis kräver att tvivlet ligger still.

Ett sådant parti behövs. Men om inte liberalerna klarar av uppdraget, då får någon annan göra det.

Stig-Björn LjunggrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons