Ledare: Viktigt att Pride-flaggan vajar igen
I år är det tio år sedan den färgglada Pride-flaggan för första gången hissades på stadshuset i Sölvesborg. Det gjordes för att uppmärksamma Pride-festivalen som den här veckan pågår i Stockholm och med ambitionen att signalera och positionera Sölvesborg som en öppen kommun.
Det är fyra år sedan som den aktivt inte hissades. Det gav Sölvesborg nationell uppmärksamhet och förstärkte en bild som var motsatsen till det som kommunen ville uppnå några år tidigare. Trots att det angavs allehanda formella skäl var det uppenbart i linje med den starkt konservativa läggning som kännetecknar Sverigedemokraterna.
Att hissa en Pride-flagga är ju knappast en obligatorisk eller ens grundläggande syssla för en kommun, men kan vara symboliskt viktig. Att upphöra med det var en om möjligt ännu starkare symbolhandling än att hissa den från allra första början. Det var en tydlig signal om att den positiva utveckling kring hbtqi-rättigheter och det vi ofta kallar tolerans - det är inget perfekt begrepp - inte längre var självklar.
Det blev som bekant starka protester, både i det stora och det lilla. Sölvesborg blev förmodligen landets Pride-flagge-tätaste kommun. Pride-paraden i Sölvesborg i juli 2022 blev en mäktig manifestation där ordförande i Pride Blekinge, M-politikern Sophia Ahlin, gick hårt åt det så kallade Samstyret i allmänhet och Louise Erixon (SD) i synnerhet.
”Det var de kritiska som hördes och syntes - men med stor säkerhet applåderade många beslutet att inte hissa Pride-flaggan. Valresultatet ett par månader senare visade att SD i väljarhänseende inte skadades av frågan och uppmärksamheten”Markus Alexandersson
Det var de kritiska som hördes och syntes - men med stor säkerhet applåderade många beslutet att inte hissa Pride-flaggan. Valresultatet ett par månader senare visade att SD i väljarhänseende inte skadades av frågan och uppmärksamheten.
Att inte hissa Pride-flaggan motiverades med andra skäl än att partiet är kritisk mot utvecklingen mot mer tolerans. De som har en konservativ och negativ inställning tolkade det förmodligen dock just så. På så sätt var agerandet som en hundvissla; det låter som en sak eller inte alls hos den som visslar, men på ett helt annat sätt än den som lyssnar.
Det är uppenbarligen också den strategi partiet har haft i sina attacker mot dragshowartister. Allra mest brutala var hoten mot biblioteket i Olofström och artisterna som skulle uppträda där. Att SD-retoriken inspirerar partiets svans till hot och hat-aktioner är inget nytt. Det är snarare en väl beprövad metod.
Argumentationen kan i flera fall handla om annat än att partiet är emot drag-kulturen - men val av företeelse att engagera sig emot signalerar till hbtqi-negativa personer att SD står på deras sida.
På så sätt utnyttjar partiet konservativa och intoleranta strömningar och mer eller mindre subtilt även förstärker dem. På så sätt gör man sig till det parti som i viss konkurrens med KD mest fångar upp dessa stämningar. Det verkar inte försvåra för Liberalerna att samarbeta med SD. I Sölvesborg lär emellertid frågan om Pride-flaggan medverkat till den djupa konflikten mellan Louise Erixon och Moderaterna och bidrog till att Samstyret föll.
Sverigedemokraterna tillhör en internationell rörelse av högerpopulistiska och nationalkonservativa partier och företrädare. Fram till februari 2022 var Putin något av en centralgestalt för denna rörelse. Hans korståg mot hbtqi leds nu av politiker som Italiens premiärminister Giorgia Meloni och i USA av den republikanske presidentkandidaten Ron DeSantis. Deras politik visar att utvecklingen inte längre bara stannar av utan riskerar att gå bakåt. Det gör att manifestationer för ett mer öppet samhälle och mot tolerans måste fortsätta. Att hissa en Pride-flagga är en av många saker man kan göra.
