Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Selma Brodrej: Ledarkrönika: Årsuppdateringarna gör mig till nationalist

Det värsta med ett nytt år är de så kallade årsuppdateringarna. Ett populärt koncept på Facebook där mer eller mindre framgångsrika personer ägnar de sista dagarna i december åt att räkna upp årets succéer.
Selma Brodrej
Publicerad 11 januari 2021
Selma Brodrej
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.
Mellanmjölkssvensken hör inte hemma i skrytets sociala medier.
Mellanmjölkssvensken hör inte hemma i skrytets sociala medier.Foto: Hasse Holmberg

Det handlar om nya jobb, tilldelade stipendium, prestigefulla utmärkelser, berg som bestigits, barn som har fötts och andra härligheter som dessa lyckosamma individer har hunnit med. Även om det inte sägs rakt ut är det uppenbart att listorna fokuserar på det goda i livet. Cancerbesked, uppsägningar, missfall, konkurser och andra typer av förluster lyser med sin frånvaro.

Jag läser inläggen med fascination, tonen är exotisk, främmande, uppsnappad från en kultur långt borta från det Sverige jag vuxit upp i. Och för första gången i mitt liv blir jag nationalist. Årsuppdateringarna skrämmer mig, deras vräkiga tonfall inkräktar på den ödmjuka svenskheten jag tagit för given.

”Jag läser inläggen med fascination, tonen är exotisk, främmande, uppsnappad från en kultur långt borta från det Sverige jag vuxit upp i. Och för första gången i mitt liv blir jag nationalist.”
Selma Brodrej
Annons

Problemet med att vara kritisk mot skryt är att det tolkas som avund. Och om det är något som är värre än att skryta är det väl ändå att vara missunnsam? Det här är varför årsuppdateringarna fungerar, vi är snabba med att trycka på gilla-knappen för att dölja vår bitterhet. Vi kommenterar något peppigt för att ingen i världen ska misstänka att vi egentligen sitter hemma och lyser av förakt.

Men vet ni? Jag sitter faktiskt hemma och lyser av förakt. Inte nödvändigtvis för att jag har haft ett dåligt år och är avundsjuk. 2020 var helt okej, sådär lagom bra, inte skamlöst och överflödigt. Men inte heller traumatiserande. Jag föraktar inläggen för det de står för; hjärntvätteriet, amerikaniseringen och idén om framgång som något mätbart.

Den blyge mellanmjölkssvensken hör inte hemma på Facebook och har därför antingen försvunnit eller förändrats. Kvar finns ett laglöst vilda västern där den med bäst jobb, finast lantställe och mest pengar vinner. Det är smaklöst, giftigt och långsiktigt skadligt.

För även om jantelagen är torr och präktig gör den samhället mer rättvist, åtminstone på ytan. Den skyddar oss från att ständigt exponeras för de orättvisor som Facebook nu slår oss i ansiktet med. Jantelagen gör att vi känner oss mindre misslyckade och mer tillfredsställda. Det är motsatsen från vad konkurrenskraften som styr på Facebook gör med oss, där årssammanfattningarna bara är toppen av ett isberg.

Jag vill tillbaka till det gamla Sverige, där vi unnade varandra framgång men helst inte hörde talas om den.

Annons
Annons
Annons
Annons